Jag kan ju i alla fall delta i denna veckas Tematrio hos Lyran och jag borde inte ha några problem att plocka ihop och berätta om tre snyftarböcker.1. På någon form av topplista ligger garanterat Fredrik Backman hos mig. Kanske synd att kalla hans böcker snyftarhistorier, snarare böla ögonen ur sig. Den jag tänker nämna här är helt klart boken alla har läst eller om de inte gjort det, bör göra. En man som heter Ove är så bra så den bör läsas helt enkelt.
2. P.S I love You av Cecilia Ahern är en riktig snyftarhistoria om en kvinna som har mist sin man. Mannen har dock lämnat små brev och ledtrådar efter sig som hjälp till hennes sorgearbete. En riktigt bra bok som jag grät massor till. Dock måste jag nog säga att jag gillar filmen snäppet mer. Hilray Swank och Gerad Butler gör filmen till en riktig höjdare.
3. Jag var inte beredd på att gråta så mycket till Är det någon där? av Marian Keyes som jag gjorde. Jag hade förväntat mig. Jag hade förväntat mig att få skratta för det var vad jag var mera van vid. Men den här boken berörde mig väldigt mycket och periodvis grät jag floder.
Kommer inte ihåg hur mycket jag grät till Keyes men vet ju att jag gör det till de flesta av hennes böcker mer eller mindre. Den Ahern boken har jag inte läst och Ove står också fortfarande och väntar i bokhyllan.
SvaraRaderaKeyes har ju egentligen en förmåga att skriva på ett humoristiskt sätt om jobbiga ämnen så visst kan det väl hända att jag har gråtit en skvätt till övriga böcker också. Men med denna boken var jag helt oförberedd vilket blev väldigt, väldigt ledsamt.
RaderaOve boken snyftade jag lite till också men de andra har jag inte läst ännu. Ha en skön måndag
SvaraRaderaMia
Detsamma
RaderaPS. I love you hade jag också med på min trio. En man som heter Ove är jag den sista i Sverige som inte läst, men nu känner jag mig lockad! Tack för tipsen.
SvaraRaderaJag tycker absolut du ska plocka upp Ove. Den är värd sin lästid.
RaderaPS I love you är den enda av dina jag läst
SvaraRaderaAbsolut en riktig snyftare.
RaderaOve fick mig att gråta nästan lika ofta som jag skrattade.
SvaraRaderaMig med. Det är nog det som gör den så bra, den berör på alla sätt.
RaderaJag borde kanske läsa fler böcker av Fredrik Backman? Skulle säkert sitta fint med lite snyft. (Och med lite snyft menas ett stuprör under en åskskur)
SvaraRaderaJa det är verkligen inga små tårar som trillar vackert på kinderna när man läser om Ove, eller Min mormor heller för den delen.
RaderaJag har bara läst Ove av dessa, men den fick mig verkligen att gråta.
SvaraRaderaEn riktig snyftare definitivt.
RaderaJag tog med Backmans bok om Elsa istället men Ove boken är även den väldigt sorglig. Cecilia Ahren har jag inte läst något av men fick två stycken av henne ifrån min kära mamma. Dock inte den utan det var Gåvan och Brev ifrån imorgon (tror jag, har inte dem här i närheten)
SvaraRaderaJag gråter till Elsa med kan jag lova. Fantastiskt bra böcker båda två.
RaderaOve finns med hos mig också. De andra två har jag inte läst.
SvaraRaderaVi är nog många som har gråtit till Ove.
RaderaOve dyker upp här och där idag... Flera påminnelser om att jag borde läsa (den står i hyllan)!
SvaraRaderaDet tycker jag absolut att du ska göra.
RaderaOja, Ove och Är det någon där? glömde jag. Jag trodde verkligen inte att jag skulle bli så otroligt rörd av en Marian Keyes-bok, men det blev jag!
SvaraRaderaPS I love you vill jag gärna läsa. Jag tyckte att Gåvan av Ahern var förskräcklig så jag drar mig lite för henne, men PS I love you borde man nog ha läst :-)
Jag är också sådär förtjust i Aherns övriga böcker som jag läst men denna boken är bra. Fast som sagt - filmen är snäppet bättre.
RaderaJag funderade på att ta med Ove, för jag grät så tårarna sprutade, men sen skrattade jag ju lika mycket oxå, så det blev så splittrat...
SvaraRaderaJa något splittrat blir det definitivt. En helt fantastisk bok är det i alla fall.
Radera