Årets första bok utläst

Elias Palms debut i form av Corpus Delicti är en spännande bok som berör polisväsende, eller deckargenren på ett lite annorlunda sätt. Jag har i alla fall aldrig tidigare läst en deckare som har utgångspunkt i rättsläkarnas vardag.

Ella Andersson är specialist inom rättsmedicin. Hennes dagar består av obduktioner. Hon kommer precis ifrån ett långt förhållande och världen känns lite upp och ner vänd. Ella är också stor fantast av gamla möbler och föremål (något hon har ärvet från sin mamma och mormor som hon har ett ytterst komplicert förhållande till). En dag vinner hon ett gammalt bordur på en auktion. Det här bordsuret påminner henne stark om ett som har stått hemma i hennes föräldrahem. Ett föräldrahem som brann ner när Ella var sex år och där hennes far omkomm i lågorna.
Hur har nu detta bordsur hamnat i hennes händer, för det verkar faktiskt vara exakt samma klocka. Vad var det egentligen som hände hennes far. Samtidigt hittas ett gammalt lik nergrävt på en plats, hos en person som har något med Ellas förflutna att göra. Hänger händelserna ihop på något sätt?

Palm har verkligen lyckats med sin debut. Det är en spännande bok som hela tiden uppmanar till mer läsning. Många kapitel avslutas med en mini cliff-hanger som gör att man vill läsa vidare. Samtidigt tycker jag det är bra att boken inte innehåller för mycket tekniska detaljer om en obduktion går till. Lite finns där givetvis, men inte så mycket så att jag tycker det är avskräckande.

Jag gillar boken och kan mycket väl tänka mig att läsa fortsättningen om Ella Andersson.