En ny favorit vågar jag nog säga

Ännu en riktigt bra bok till enda. En bok som griper tag i mig med ett fantastiskt språk och med ett driv framåt som hela tiden gör att jag vill fortsätta läsa. Och fortsätta läsa kommer jag att göra, för det finns fler böcker av Elly Griffiths.

Enda sedan jag läste den första recensionen eller första baksidestexten på böcker av Elly Griffiths har jag känt att det här måste vara något för mig: lite arkeologi, lite deckare, lite "Bones" (tv-serien) och lite historia/historiska myter. Kan inte bli annat än bra. Därför gav jag hennes första bok Flickan under jorden en chans. Och jag blev absolut inte besviken.

Ruth är arkelog och lektor på universitetet i Norfolk. Hon verkar vara en lite udda person men samtidigt väldigt vanlig. Men att vara 40, singel och överviktigt  ses inte alltid med blida ögon. Men Ruth hon står på sig. Hon känns verkligen som en riktig person, kanske till och med din eller min granne. En dag blir hon uppringd av kommissarie Nelson. De har nämligen hittat gamla ben ute i sankmarkerna - inte alls långt ifrån Ruths hus faktiskt - och hon blir ombedd att hjälpa till. Efter det är hon indragen i ett fall med försvunna små flickor.

Från början till slut gillar jag boken. Den är ganska så kort så det känns som om hela handlingen är relevant. Och slutet sen. Det är riktigt nervkittlande och jag sitter på helspänn och full av förväntan över de sista 50 sidorna. Och trots att jag hade lite på känn vem som var förrövaren så gör det absolut ingenting.

Elly Griffiths sätts nu absolut upp på en måste läsa lista och är bok två, Janusstenen, lika bra så kommer hon till och med bli en av mina favoritförfattare.