Nora Roberts

Så fort jag ser en bok av Nora Roberts som jag inte har läst så vill jag läsa den. Det handlar på intet sätt om att hon är en underbart bra författare utan mer om att man vet vad man får. En lagom lättsmält, lättläst kärlekshistoria. Och vilka kunskaper denna kvinna måste ha - hon kan nog lite om mycket. För alla hennes böcker har någon form av tema. Jag har läst böcker som handlat om antikviteter, om vin, om spöken, om blommor, om hundar, om poliser, om pumor, om brandmän, om skådespelare, om myter osv, osv, osv... Ja kunskap har hon, det kan man verkligen säga och det hade förmodligen varit intressant att sitta och diskutera med henne, för brist på diskussionsämnen lär hon ju inte ha.

Jag gillar hennes sätt att beskriva karaktärer, även om många av hennes "hjältinnor" och "hjältar" påminner stark om varandra. Det är alltid en stark, självständig kvinna som faller för en trevlig men lite tillbakadragen man, givetvis väldigt fin att titta på. Men det gör ingenting. Det blir inte för puttinuttigt eller sötsliskigt utan mycket fokus ligger på spänningen eller myten eller vad som nu behandlas i boken. Och det bästa av allt. Jag får alltid de slut jag vill ha, utan en massa krussiduller.

Senaste i raden av läst Nora Roberts böcker för mig är Förföljd av det förflutna. Denna gången är det hundar det handlar om, förutom Fiona och Simon förstås. Fiona attackerades för 8 år sedan av en seriemördare men kom undan. Numera sitter serimördaren bakom lås och bom men någon har börjat härma efter honom. Är Fiona i fara - ja givetvis annars hade det inte blivit någon bok. Fiona har nu tagit sin tillflykt till en ö i staten Washington (lite Twighlight-wibbar av miljöbeskrivningarna) och driver ett företag där hon leder lydnadskurser och spår- och sökkurser. När hon börjar träna Simons hund faller hon givetvis för både husse och hund.

Det här är långt ifrån en av hennes bättre böcker. Med sina 460 sidor var det för lång för att vara en Roberts tyckte jag. Och det var väldigt mycket hund - nästan så att hon ville ha mig till att köpa en hund och sen lära mig hur jag skulle uppfostra den genom sidorna på boken. Det hade förmodligen lätt kunnat skalas bort hundra sidor och på så sätt fått en betydlig bättre bok. Annars var det en lagom spännande utan att jag någon gång bli direkt gripen av berättelsen.

Trots detta kommer jag att fortsätta läsa Nora Roberts. För det lär aldrig sina med nya böcker. Och som sagt - man vet vad man får och ibland är det väldigt skönt.