Sidor

2012-02-15

Roseanna

Nu har jag skaffat mig en ny boklig bekantskap genom författarduon Sjöwall Wahlöö. Givetvis har jag sett filmerna om Martin Beck tidigare, både de gamla och de nya. De nya är enligt min mening ingenting att ha men de gamla med Gösta Ekman har en lagom sävlig charm.

Men nu var det som sagt bokdebut för Beck och jag vet verkligen inte varför jag har väntat så länge. Filmen Roseanna var väldigt länge sedan jag såg och tror till och med att det var den första. Kommer till och med tydligt ihåg hur vi satt hela familjen samlade i soffan för att titta och hur mamma och pappa på slutet av filmen sa till och att hålla för ögonen. Därför är det en film som rätt så tydligt har fastnat på min näthinna och som det finns många känslor kring.
Det var därför med en känsla av välbehag jag satte mig för att läsa.

I en ort utanför Motala, längs Göta kanal fiskas det upp ett kvinnolik en dag i början av juli. Martin Beck och hans kollegor Kollberg och Melander kallas in från Stockholm för att hjälpa till att klara upp mordet. Men ledtrådarna lyser med sin frånvaro och i och med att man inte vet flickans identitet så kommer man absolut ingen vart. Detta är upptakten på boken och på en nogrann och invecklad mordutredning som bedrivs över hela världen.

Jag gillar historien, den känns väldigt välgenomtänkt. Samtidigt förundras jag när jag läser hur lång tid allting tar. Men det är ju egentligen inte så konstigt. Boken utspelar sig på 1960-talet - långt innan mobiltelefonerna och datorerna. Ett samtal till USA som vi idag inte har svårare att ringa än om vi skulle ringa någon i samma stad tar på 60-talet lång tid och det är dåliga förbindelser. Vi är verkligen bortskämda i dagen samhälle och tar all sådan information som vi har i t ex telefonen för given - i alla fall alla i den någorlunda yngre generationen.

Måste dessutom nämna lite om den faktiska boken. Boken som har ett alldeles underbart format och med en underbar framsida. I all sin enkelhet kan jag sitta och titta på den och känna på den hur mycket som helst. Bara det var halva nöjtet med läsningen. Dessutom luktar den lite gammalt, precis som en bok ska göra. Att jag dessutom hittade den på loppis för 10 kronor förhöjer känslan till det yttersta.

Jag ska absolut läsa mer av Maj Sjöwall och Per Wahlöö -  en svensk klassiker. Och dessutom ska jag försöka ta dem i rätt ordning så nu får jag börja leta efter Mannen som gick upp i rök - kanske att den finns i mammas och pappas förråd annars får jag ta och åka på loppis igen och det vore ju absolut synd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar