Alice i underlandet

Igår kväll läste jag ut Alice i underlandet av Lewis Carroll. Det är en bok som har legat på nattygbordet och blivit läst ut lite då och då. Men i går kände jag att det var dags att läsa ut den eftersom den snart (läs på torsdag) ska vara inlämnad på biblioteket.

Eftersom jag är samlare av Disneyfilmer (klassikerna) så har jag givetvis Disneys version i filmhyllan. Däremot är det inte en jättefavorit. Mina tankar var att boken faktiskt borde vara bättre och jag ville gärna ge den en chans. När jag sedan hittade ett alldeles underbart exemplar på biblioteket så tänkte jag göra slag i saken. Och visst är bilderna alldeles underbara. Men handlingen. Nja... Språket är rent ut dåligt, måste bero på en dålig översättning. Därför stör jag mig hela tiden. Sen får jag aldrig igång något flyt i läsningen, vilket gör att den blir liggandes utan att locka mig det minsta. Det är synd, för allt detta tokiga som Alice råkar ut för när hon trillar ner i kaninhålet borde kunna locka mig. Det är precis sådan fantasiprat som jag kan hitta på när jag pratar med barnen på jobbet. För det finns mycket skit i mitt huvud.
Filmen är nog bättre, men nu har jag i alla fall gett den en chans. Och bilderna var absolut roliga att titta på.