Ett fall för mig

Israel Armstorng är bibliotikarie, och en bra sådan om han får säga det själv. Men om sanningen sak fram så har han aldrig jobbat på ett bibliotek. Men nu får han chansen. Han beger sig från hippa London till ödemarken på Nordirland, närmare bestämt Tumdrum. Och vad möts han av. Jo en lapp som säger att biblioteket är stängt. Istället bokstavligen tvingas han att jobba på bokbussen, en gammal, rostig fallfärdig bokbuss utan bokhyllor, och framför allt utan böcker. För någon har nämligen snott alla böcker. Israel, som lever i böckernas värld, tvingas förvandla sig till Hercule Poirot för att försöka hitta böckerna, men något mindre lyckat resultat. I alla fall i början.

Har precis läst ut Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom och det är helgalet, vilt och helt sanslöst. Språket är absolut underbart. Det går fort, är ironiskt och ordvrängeri på hög nivå. Jag älskar det. Jag brukar inte titta efter citat i böcker men här kan man liksom inte låta bli. Det rusar ut ord mot mig när jag läser. Till exempel:

"Israels problem var att han  läste alldeles för många böcker. Böckerna hade förstört honom, de hade fått hans hjärna att koagulera som grädde som glömts kvar en var sommareftermiddag eller ägg övervispade med smör. /.../ Hans förväntningar var skyhöga och hans verklighetsförankring minimal."

Eller:

"Men att hitta de många saknade böckerna var en uppgift och en utmaning som den nu permanent tilltufsade Israel Armstrong tog sig an med sitt karaktäristiska goda humör och tappra tålamod.
- Åh, herregud. Din jävel. Din jävla, förbannade jävel. Din satans..."

Själva handlingen är lite lagom. Den är inte direkt spännande men det gör absolut ingenting, jag har fullt upp att följa med i Israels funderingar och helgalna upptåg. Det är en fullpott om man behöver lite lätt underhållning av det mer helgalna humoristiska slaget. Och jag kommer definitivt läsa Mr Dixon försvinner som är del två om Israel Armstong när den kommer ut.