Odjurens stad

Igår läste jag ut Odjurens stad av Isabel Allende. Boken är en ungdomsbok som jag blockade upp mest på grund av författaren. Hade bestämt mig för att jag skulle läsa något av Allende till min geografiutmaning men samtidigt kändes det inte riktigt som min typ av författare. Men efter allt positivt jag läst och hört om henne så kunde det bli en bra sydamerikans författare. Och så råkade jag snubbla över denna bok när jag gick och botaniserade i ungdomsbokhyllan. Det är en äventyrsroman som passar inte allt för gamla tonåringar.

Boken handlar om Alexander Cold som tvingas bo hos sin farmor, eftersom hans mamma är svårt sjuk. Farmor är inte som alla andra farmödrar som löser korsord och bakar bullar. Nej, hon är journalist och skriver för National Geographic och är ute och reser runt om i världen på alla möjliga farliga platser. Nu ska hon ge sig ut i Amazonas regnskog för att försöka hitta Odjuren. Och Alexander måste givetvis följa med. På resan träffar han Nadja och de får tillsamman uppleva ett äventyr djupt inne i regnskogen med en massa indianer.

Hade jag varit 15 år yngre (oj vad gammal jag måste vara) så hade jag förmodligen älskat den här boken. Som läget är nu så tycker jag att den är helt ok. Lite lagom underhållning som kan låta mig upptäcka platser som jag aldrig varit på tidigare. Men så mycket mer är det inte. Språket är inte jättetilltalande, nästan lite för barnsligt och upprepande. Och karaktärerna är inte lajbans heller. Alexander känns lite för gnällig och omogen och nästan lite platt. Jag lär inte läsa del två om Alexander, det sparar jag till barnen.