Jag fick lite smått panik...

Jag fick lite smått panik när april månad började närma sig sitt slut och jag insåg att jag inte läst böcker från något av mina mål. I och för sig ligger jag rätt så bra till från föregående månader, så det är ju inte kris och katastrof, men en bok till min geografiutmaning kändes som ett måste. Därför började jag googla efter Kanadensiska författare och hittade Giles Blunt. Tydligen en rätt så stor deckarförfattare som jag helt lyckats missa tidigare. På biblioteket hittade jag sen No such Creature av författaren.

Max är 70 någonting och tjuv. Tillsammans med sin brors sonson Owen ger han sig varje sommar ut på turné längs vägarna i USA. Max är excentrisk, minst sagt, han rånar nämligen bara rika republikaner, och citerar jämt Shakespear. Men alla tycker det är dax för Max att pensionera sig eftersom han börjar bli senil.
Den här sommaren möter de Sabrina, och de jagas av Zig som försöker sno deras byte och allt går bara helt fel.

I början när jag läste boken var jag inte helt övertygad om det här verkligen skulle vara en bok för mig. Det började trögt och det tog nästan 1 vecka innan jag ens var 50 sidor in i boken (kan i och för sig skylla på sjukdom här). Men den växer. Historien är enkel och charmig med mysiga karaktärer och man kan inte låta bli att älska Max, trots hans fel och brister. Och Owen är så där lagom charmigt naiv, på väg att bli vuxen, men ändå inte riktigt.

Blunt kan jag nog definitivt tänka mig att ge ytteligare en chans...

Boken heter Svart sorti på svenska.

Deliver us from Evil

Shaws jobb är att leta upp de riktigt otäcka skurkarna runt om i världen för att de ska ställas inför rätta. Därför befinner han sig för tillfället i Provance för att sätta dit kanadensaren Even Waller, han som sysslar med att frakta småflickor och att sälja kärnvapen till terrorister.
Reggies jobb är också att leta upp de riktigt otäcka skurkarna runt om i världen. Men hon ställer inte skurkarna inför rätta, men hon skipar rättvisa på sitt sätt. Reggie befinner sig i Provance för att sätta dit Feder Kutchin (reservation för stavning), han som var den riktiga slaktaren av Kiev, som mördade tusentals människor under KGB's ledning.
Vad Shaw och Reggie inte riktigt vet är att Waller och Kutchin är samma person och att de har givit sig på samma man. Samma ondsinta man.

Det här är bra. Jag brukar älska David Baldaccis böcker och Deliver us from Evil är inget undantag. Den är nervkittlande och otäck och jag har svårt att lägga ljudboken ifrån mig. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga, mer än läs den. Dessutom måste jag säga att titeln på boken är mitt i prick.

Det inte riktigt så episka slut jag hade hoppats på...

Sista delen, Mockingjay, av Hungerspelstriologin är nu slut. Läste klart den för ca en vecka sedan och den har nu fått ligga till sig lite. Och vad tyckte jag...???
Kan börja med att säga att jag kommer inte skriva om vad boken handlar om. Antingen har man redan läst den (vilket jag förmodar de flesta har gjort) och i annat fall så ska du börja med att läsa Hungerspelen (Hungergames) och det här hade bara blivit en stor spoiler.

Efter att ha blivit helt frälst av både Hungerspelen och Catching fire så vad det med stor förväntan jag öppnade Mockingjay. Jag ville verkligen få återvända till Panem och se hur det skulle gå för Katniss och Peeta, Gale och alla andra. Jag lämnades verkligen hängandes mitt i luften efter slutet på Catching fire.
Och det började bra. Jag fick verkligen känna Katniss ånger över att hon blivit räddad av Revolutionsarmen och att Peeta var i president Snows våld. Kanske plågades han svårt eller så var han kanske inte ens levande längre. Hur skulle hon överleva detta? Sen någonstans i mitten känns det som om historien går lite på sparlåga. Det är helt plötsligt bara känslor "all over the place", och ena stunden gömmer sig Katniss för hela världen i något mörkt rum i distrikt 13 och i nästa är hon fullt synlig på tv-skärmar över hela nationen. Och detta är något som stör mig. Det här är inte den revolution jag hade förväntat mig. Det här handlar om mediernas kontroll och att hela tiden fångas i rampljuset. Jag vill ha Katniss inblandad i mer stridigheter. Hon känns nästan för mjäkig.
Mot slutet hämtar sig historien som tur väl var igen. För slutet är faktiskt riktigt bra, även om det kändes lite abrupt ett slag. Men det är finnesen med att den fick ligga en stund innan denna text skrevs. Jag har fått tänka igenom historien. Och jag gillar slutet mycket. Det lyckas faktiskt binda ihop hela historien och det var jag lite orolig över ett tag i mitten av boken.
Och sen det här att Katniss får sin Peeta tillslut. Eller Peeta får Katniss. Eller hur man nu ska se det. Då blev jag i alla fall lite extra varm om hjärtat. För så här i efterhand är det bara att inse. Peeta är min absoluta favoritkaraktär i böckerna om Hungerspelen.

För att sammanfatta hela triologin så är det en serie som man absolut bör läsa, oavsett ålder. Den var för mig något helt nytt som gav mig lite samma känsla som när jag läste Twilight-böckerna (också en helt ny genre för mig då). De två första böckerna är fantastiska - älskar, älskar, älskar - och den sista boken lyckas tillslut göra det hela till en helt underbar läsupplevelse. Jag lär definitiv lyfta upp fler böcker av Suzanne Collins om jag hittar några i framtiden.

Sjukstuga

Efter fyra dagar i någon form av kroppslig koma så är jag lite smått tillbaka på banan igen. Har drabbats av magkatarren från helvetet vilket har gjort att jag haft så ont så jag inte klarat av någonting. Inte äta, knappt sova och inte ens läsa. Då är det tur att ljudböcker finns.

Har i dagarna tre legat i soffan och lyssnat på Änglar och Demoner av Dan Brown (för säkert femtielfte gången). Den är precis lagom. Kan man sväva bort en stund i drömmarnas land, utan att det gör något, för jag kan historien. På något sätt är det trygg och tröstande. Det är böcker som gör intryck det.



Mera om Mickey Haller

Jag har vid ett  flertal tillfällen stiftat bekantskap med Mickey Haller. Faktiskt så är det bara någon vecka sedan jag lyssnade slut på The Reversal om Haller och Bosch. Och eftersom jag gillar Michael Connellys böcker så fick The Fifth Witness följa med hem från biblioteket för ett tag sedan.

Haller är advokat, och han sysslar med mord. Men efter ekonomins nersving så har folk inte längre råd att anlita dyra advokater så därför inriktar sig Haller på att hjälpa folk att slippa bli av med sina hus. Genom detta kommer han i kontakt med ensamstående mamman Lisa Trammel. Lisa ligger illa till för att bli av med sitt hus, och har därför startat upp en organisation som kallas FLAG och hon driver protester utanför bankerna. Så när Haller en dag får ett samtal om att Lisa har blivit arresterad för mordet på en av höjdarna inom banken så blir han faktiskt inte alls speciellt förvånad.

Det här är en bok som handlar om en rättegång. Den handlar om Hallers försök att få Lisa Trammel frikänd trots en hel del bevis. För givetvis kan det inte vara en enkel utredning och ett enkelt brott. Utan det är många tvister. Är Lisa skylldig eller är hon oskyldig. Det är en fråga som jag ställer mig genom hela boken.

Som med många av Connellys böcker är denna välskriven och väldigt underhållande och jag gillar skarpt den här typen av böcker. Den enda som drog ner den lite var att jag inte fick något tempo i min läsning och det beror nog till stora delar på att jag läste den på engelska samt att det var rätt så mycket fackspråk, i alla fall de delar som handlar om själva rättegången. Sidstoryn var det inte alls några problem med att förstå. Och det är inte det att jag inte har kännedom om orden utan de har jag hört många gånger när jag tittar på liknande filmer, men jag har nog aldrig sett orden skrivna innan så jag fick verkligen läsa orden istället för att få ordbilder av dem. Detta tog i min mening onödig tid.

Men det är absolut en bra bok som jag varmt kan rekommendera till alla som gillar den här typen av böcker.

Nu har hon varit på biblioteket igen...

Nu överger jag det där tråkiga som kallas jobb och inriktar mig på lite roligare saker, t ex böcker. Tänkte nämligen att jag skulle ta och visa mina bibliotekslån. Det var ett tag sedan sist, inte sen jag var på biblioteket, utan sen jag la upp det här på bloggen.

I helgen läste jag ut Fallen av Lauren Kate. Tyckte den var så pass bra att jag snabbt måste få tag på fortsättningen. Torment och Passion fick med andra ord följa med hem och det lär inte dröja så där värst länge innan jag sätter tänderna i Torment.

Giles Blunt är en författare som är Kanadensare. Det är anledningen till att No such creatures fick följa med hem. Tänkte att den kunde bli ett alldeles utmärkt exemplar till min geografiska utmaning. Dark side är en annan utmaningsbok. Belinda Bauer står nämligen med över författare som jag väldigt gärna skulle vilja läsa något av. Hade egentligen tänkt läsa Blacklands men den fanns inte inne så då fick det bli denna istället.

Ann Cleeves är ytterligare en författare som jag har varit lite sugen på ett tag så därför fick Raven Black följa med hem. Ett impulslån men förhoppningsvis ett bra sådant. Plum Lucky är en av de få Janet Evanovich-böckerna om Stephanie Plum som jag inte läst. Det här är en lite kortis som utspelar sig mellan själva serien och som jag förmodligen läser ut på ett par timmar.

Mer än ögat ser av Melissa Marr. Har läst om änglar, vampyrer och varulvar. Nu kan det vara dags att prova lite älvor. I alla fall tror jag att det är älvor denna handlar om. Älvor är dessutom något av det som fascinerar mig mest inom folktron och som jag verkligen vill ska finnas.

Sist men inte minst, Mockingjay av Suzanne Collins. Jag vill, vill, vill läsa den nu. Ska bara läsa ut Fifth Witness först, sen så ska jag få upplösningen av Hungergames.

Avslutningsvis vill jag också bara passa på att visa ett kort på min underbara, ny införskaffade biblioteksväska som jag köpte för fyndpriset 90 kronor när vi åkte Polenfärjan för några veckor sedan. Älskar Rolf Lindbergs troll så jag hade lätt kunnat betala det 3 dubbla för denna väskan.

Ytterligare en bra paranormal romance

Fallen av Lauren Kate är nu utläst. Efter det att jag gav mig själv de där efterlängtade lästimmarna i går kväll så bara flög sidorna förbi. För det här gillar jag verkligen.

Efter vissa otäckheter i sitt förflutna tvingas Luce (Lucinda) börja på en reform-skola, Sword and Cross. Det känns mer som ett fängelse, med galler framför fönstren, grindar runt skolan, och att tvingas lämna ifrån sig sin mobiltelefon. Detta gör att Luce inte alls vill vara där, hon hatar stället. Trots detta börjar hon bekanta sig med stället och dess invånare. Där är den något udda Arienne, och Penn som blir hennes kompisar. Där är den charmerande Cam som verkligen verkar gilla henne. Men framför allt är där Daniel. Daniel som Luce är dragen till på ett sätt som hon inte riktigt kan förklara, det känns som hon känner honom redan, och detta trots att han gör allt för att skrämma iväg honom från henne.
Samtidigt är det de mörka skuggorna som kretsar runt henne. Skuggor som hon har sett i halv sitt liv och som skrämmer henne och som helt plötsligt börjar dyka upp oftare och oftare.

Fallen är en historia som trollbinder mig. Jag lockas av historien och vill hela tiden komma framåt för att få veta om Luce kan komma på vad som händer runt henne. Jag vill ta reda på mer om vem Daniel är, även om jag har en viss misstanke. Och jag vill ha reda på vad det är för skuggor som jagar henne. Och inte blev jag fullt tillfredsställd när boken är slut. Nä, nu måste jag så snabbt som möjligt (på tisdag) ta mig till biblioteket för att införskaffa fortsättningen, Torment. Den står där så vackert på hyllan och väntar på mig och jag ångrar mig bittert att jag inte lånade den också när jag var där i torsdags.

Det nödvändiga med lördagar

När man jobbar heltid - dagtid - så finns det inte så mycket tid över till vanligt liv i veckorna. Därför längtar man efter helgen, att få sova länge, läsa så mycket man orkar och att bara ta det lugnt. Men sen hinner verkligheten ifatt en och man inser att när lördagen väl kommer så måste man städa, tvätta och allt annat tråkigt som faktiskt måste göras och som man inte hinner (orkar) under arbetsveckan.
Sova länge gick inte alls den här lördagen (heller). Enda sedan i julas har jag nästan inte lyckats sova längre än till klockan åtta om morgnarna. Jag som tidigare sov till 10-11 i bästa fall. Så hej då sovmorgon.
Dagens huvuduppgift var att ta sig till tippen för att slänga allt som man hinner samla på sig. Sambon och jag har bott ett halvår i vårt hus, ändå så hade vi ett fullt släp med oss när vi kom till tippen. Hur gick det till?
Sen har vi hämtat sängar på både det ena och det andra stället. Om två helger får vi nämligen finbesök ifrån Skåne då sambons mamma, styvfarsa och syskon kommer på besök. Då gäller det att in ackordera allihopa någorlunda smidigt - med följd att vi har sängar stående i nästan varenda rum. (Det positiva med det är att jag i alla fall har massor med ställen att ligga och läsa på.)
Nu är i alla fall allt tråkigt överstökat och jag ser fram emot några lästimmar i Fallen som verkar riktigt lovande. Kanske ska jag också unna mig ett glas rött till den, eller sätta på en stor balja te.

Sådant här påslakan skulle jag vilja ha i min säng...

Äntligen läsning

Efter ett par dagar utan att ha haft en bok på gång (vilket är extremt, väldigt ovanligt för mig) så ska jag ikväll sätta tänderna i Fallen av Lauren Kate. Tro nu inte att jag inte har läst eller fått böcker till mig på andra sätt (Tintin läses flitigt för tillfället och ljudboken har gått varm) med det är något speciellt med att ha en riktigt bok i händerna.

The Reversal

Min första ljudbok på engelska är avklarad, och det var tvärt om vad jag trodde, inga problem alls. Jag trodde inte att jag skulle kunna vara så pass avslappnad när jag lyssnade på engelska som jag kan kan vara när jag lyssnar på svenska, men fel, fel, fel av mig.

Boken som fick hålla mig sällskap var The Reversal av Michael Connelly.
Jason Jessup dömdes för 24 år sedan för mordet på den 12-årig flickan Melissa. Men i och med ett spermaprov som fanns på flickans klänning visade ett DNA-prov att sperman inte var från honom och han släpps på fri fot. Men staten är fortfarande övertygad om att Jessup är den skyldige och kallar därför in advokaten Mickey Haller att ta sig an rättegången och jobba för åklagarsidan för en gångs skull. Haller som själv har en dotter i ungefär samma ålder som den mördade flickan tar sig an fallet. Till sin hjälp har han sin ex-fru Maggie och sin halvbror Harry Bosch.

Det här var en väldigt kort bok - bara 6 skivor och jag brukar ha lite svårt för för korta böcker ibland, men det gjorde inget alls i det här fallet. Jag tycker att den är bra, faktiskt riktigt bra. Jag gillade tanken med att Haller gick över gränsen och jobbade för den goda sidan i det här fallet. Dessutom är det en bok utan en massa krussiduller och "turn of events" - vi kör istället raka puckar. Detta gör i och för sig att karaktärsbeskrivningarna faller en del. Författaren tar i stort sätt för givet att du har läst tidigare böcker av  honom om Bosch och Haller. Men eftersom jag har läst det mesta (som är översatt till svenska) av Connelly så gjorde det mig ingenting. Dessutom visste man i stort sätt hela tiden utgången av boken - även om jag blev överraskad på slutet. Och det är ju det som är själva vitsen - att inte riktigt kunna lista ut hela handlingen.

Slutligen kan jag skriva att det absolut inte är min sista bok som jag lyssnar på på engelska - i själva verket har jag redan en ny i öronen - det är inte heller min sista bok av Connelly.

Bokens titel på svenska: Prövningen

Catching fire av Suzanne Collins

Jag vill börja med att varna för eventuell spoiling. Det kan liksom inte hjälpas när det är del 2 av en serie.

Idag har jag suttit fullkomligt fängslad hela dagen och det är Catching fire av Suzanne Collins som har hållit mig fången. Och trots att jag läser på engelska så går det fort att läsa.

Efter att ha vunnit Hungerspelen är Katniss Everdeen nu hemma i distrikt 12. Men ingenting är som det var innan spelen. Hon lider av mardrömmar och hon har sårat Peeta (som hon vann Hungerspelen tillsammans med) när hon sa att kärleken till honom bara var ett spel för att vinna. Dessutom vill hennes bästa kompis Gale inte ha med henne att göra på samma sätt som innan, utan det visar sig att också han är kär i henne.
En dag dyker president Snow upp i hennes hus. Presidenten är inte precis glad över hennes sätt att vinna Hungerspelen utan hotar nu henne att visa upp kärleken till Peeta inför hela Panem för att övertyga de människor som tittar att hon gjorde sitt vinnande drag på grund av kärlek och inte som en revolt mot huvudstaden. För lyckas hon inte övertyga folket så kommer något fruktansvärt tråkigt att hända alla hon älskar.

Jag älskade Hungerspelen. Tyckte det var en fantastiskt bra bok, med för mig något helt nytt att läsa om. Och därför var jag ytterst tveksam när jag tog upp bok två. Där fanns en rädsla för att jag kom ihåg fel från den första boken, att den kanske inte var så bra som jag kom ihåg och att jag skulle bli grymt besviken av nästa bok. Och denna känslan hängde med mig under de först fyra kapitlen. Sen sa de bara pang och jag kunde inte släppa boken. Trots detta har den varit så alldeles lysande bra att jag periodvis har varit tvungen att bara lägga ner den en stund, för att hämta andan lite. Det är så spännande och bra att jag inte ens kan sitta still utan måste upp och röra på mig, gå av lite nervositet. Men samtidigt är det inga längre stunder boken får vara ifred från mig.
Och sen är den helt plötsligt slut och det är inte långt ifrån att jag skriker högt av frustration över att jag inte har Mockingjay i min närhet så jag kan fortsätta läsa. Köpstopp har jag och utlånad på biblioteket väcker en viss frustration. Och dessutom ser jag att den är reserverad vilket inte förbättrar min känsla, tills jag upptäcker att det är jag som har reserverat den när jag lånade del två.
Det finns mycket att tycka om med boken. Dels väcker den så otroligt mycket känslor hos mig. Där väcks hat, förtvivlan och sorg, men samtidigt glädje och kärlek. Och jag personligen hejar ju på Peeta och inte Gale, hoppas bara att Katniss också ska komma på det.

Panem är definitivt en värld som håller mig fast med sina fasor och nu när boken är slut och jag på något sätt har avreagerat mig lite genom att skriva detta inlägg kan jag bara konstatera att Catching fire är ännu bättre än Hungerspelen.

Och nu MÅSTE jag se filmen som alla verkar tycka är bra...

Glad påsk

Vill bara passa på att önska alla en riktigt glad påsk. Själv ska jag snart på lamm-middag med mamma och syrran eftersom alla våra respektive jobbar. Dessutom ska många timmar spenderas med att läsa Catching fire, vilken jag har hunnit ett hundratal sidor in i och är helt exalterad över.

Nya dråpligheter för Stephanie Plum

Stephanie Plum är en magnet för olyckor. Vad hon än tar sig för så hamnar hon i trubbel. Hon kan inte behålla en bil, hennes hår har en förmåga att förvandlas till allt möjligt som inte verkar var hår, hon har två snygga män som hänger henne i trasorna, ja något. Hennes jobb är ingenting att ha, hon är Bounty Hunter, och hon är rent ut sagt urusel på det. Dessutom är hennes vän en föredetta hora, stor, svart, illa klädd som heter Lula. Och Lula är ett kapitel för sig.

I Explosive eighteen av Janet Evanovich är Stephanie precis tillbaka från en semester på Hawaii. En semester där hon kommer hem några dagar tidigare och har ett vitt märke på fingret, precis som efter en ring. Och givetvis så kommer hon hem till fler katastrofer. Killen som hon satt brevid på planet och som aldrig dock upp igen efter de hade mellanlandat i Los Angeles hittas död. Dessutom börjar en massa skumma typer dyka upp hos hemma hos Stephanie, FBI, fake FBI, en fästmö och en riktig galning med kniv. Men värst är nog ändå när ärkefienden Joyce dyker upp oinbjuden.

Det här är inte en av de bästa böckerna med den håller trots allt en hög klass precis som alla Evanovich böcker gör.

Jag är som en lite igel för att hålla koll på när det kommer ut fler böcker om Stephanie Plum. De köps hem sen får de gärna ligga där ett tag och ropa på mig. Jag älskar dem. Det är något med det lättsamma språket, som är fyllt med ironi och illfundighet som gör att jag ligger och gapskrattar åt det som händer i böckerna. Och trots att det många gånger är samma dråpligheter som händer är det lika roligt varje gång. Jag tror inte att jag har stött på böcker som är mer avslappnande för mig, för ibland behöver jag bara få skratta rätt ut, det händer inte för ofta annars. Dessutom gillar jag romantiken i dem. Kampen om vem hon ska välja, Morelli (polis i Trenton som hon har ett långt förflutet med) eller Ranger (the mystery man, som alltid ställer upp och skyddar henne). Själv röstar jag för Ranger, men jag hade inte tyckt illa om att få unmgås lite med Morelli heller.

Jack Reacher

Lee Child är en författare som jag har läst och lyssnat på en hel del. Hans huvudkaraktär är Jack Reacher, föredetta militärpolis, en vagabond som drar runt i USA och som många gånger hamnar i småstäder där det finns både korruption, miljöförstörelser, gisslan draman, you name it. Reacher är en hård man, en man som du inte jäklas med i onödan, för han har inga problem med att ta lagen i egna händer och han har kunskaper som varken du eller jag har.

I Dollar (den första boken) hamnar Reacher i staden Margrave. Han kliver av bussen vid stora vägen och promenerar in till statskärnan (en promenad på ca 2 timmar). Där sätter han sig för att äta frukost på Ino´s restaurang. Men han hinner inte långt på frukosten innan ett gäng poliser stormar in och griper honom för mord. Reacher är nämligen den enda främlingen i hela staden och det kan väl inte vara någon från staden som ligger bakom ett så makabert mord. Den mördade har nämligen fått ansiktet bortskjutet och blivit sparkad på så att det inte finns ett helt ben kvar i kroppen.
Reacher är trots allt oskyldig och tänker lämna staden så fort han får en chans, men allt ställs på enda när man identifierar kroppen. Och efter en mängd händelser är Reacher mitt inne i smeten, där enda lösningen är att ta reda på mördaren.

Jag gillar böckerna om Jack Reacher. Det är en sådan deckare som inte kräver större tankeförmåga utan är lagom avslappnande att sysselsätta hjärnan med när man t ex är ute och går. Lagom mycket spänning och lagom invecklad intriger. Inte något man ligger sömnlös över när man har läst ut den, men samtidigt absolut tillräckligt bra för att jag ska vilja ta upp ytterligare en bok av Child.

Nu verkar det också som om boken One Shot ska filmatiseras. Ingenting verkar vara helt klart, men det ser ut som om det blir Tom Cruise som ska spela Jack Reacher och det är något som verkligen kan diskuteras.

Skor med bok

Solen skiner, fåglarna kvittrar och jag har nya gympaskor som jag fick av min underbara pappa och mamma. Därför tänkte jag slå en spik i kistan och använda mig av skorna för att se om de är bra. Samtigit ska jag ge mig in på något helt nytt, jag ska nämligen prova att lyssna på en ljudbok på engelska. Det borde inte vara några problem eftersom vi sällan har textning på när vi tittar på film, och jag har inga problem att läsa på engelska.
Boken som får ageran försökskanin är The Reversal av Michel Connelly.

Släpp inte taget

Mike och Tia Baye har börjat spionera på sin 16-årige son Adam. Han har nämligen inte varit sig själv sedan han bästa kompis Spencer tog livet av sig och de är rädda för att Adam har hamnat i dåligt sällskap. Och det vill sig inte bättre än att Adam försvinner. Har han rymt hemifrån eller är det något värre som har hänt.
Samtidigt spenderar Jill, Adams lillasyster, mycket av sin tid hos bästisen Yasmin. Yasmin är inte längre ett glatt och lyckligt barn. Yasmin är mobbad i skolan efter något som deras lärare mr Lewinstone råkade säga på en lektion. Något som givetvis barn snappar upp, och de som tror att barn alltid är små rosenkindade, söta saker har fel. Barn kan vara riktigt elaka när de vill och får tillfälle. Jill håller sig i alla fall kvar som Yasmins kompis.

Släpp inte taget av Harlan Coben handlar om föräldraskap och om rädsla och om att vara en modig människa som gör det som är rätt. Det är en jakt efter en mördare, efter Adam och efter sanningen om vad som egentligen hände den där kvällen när Spencer tog livet av sig.
Historien har många trådar som löper parallellt med varandra och många gånger funderar jag på hur Coben ska lyckas knyta samman allting. Men varför oroa sig när man läser Coben. Där finns också mängder med karaktärer och även om jag inte får lära känna någon på djupet så har jag inga problem att följa med i alla de karaktärer som nämns, för jag får göra en "lagom" bekantskap med allihopa. Lagom mycket för att jag inte ska bli förvirrad utan, de ger istället handlingen en skjuts framåt. Människor har problem var och en på sitt håll, och ibland har vi mer gemensamt än vi skulle kunna tro.
Boken är bra, den är spännande enda in i slutet och man vet aldrig riktigt vad som ska hända, för jag har läst böcker av författaren som inte allt slutat som man har tänkt sig - utan ett; så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Läst i Mars

Då var så äntligen mars till enda (en av de tråkigaste månaderna på året enligt mig). April kommer med förhoppningsvis underbart vackert och varmt väder, ljusa kvällar och blommor i rabatterna. Och givetvis förhoppningsvis en hel del lästid - i en solstol som jag ännu inte äger.
Men mars månad blev trots allt en rätt så bra läsmånad. Dessutom en del sköna promenader med böcker inpluggade i öronen.

Mars böcker:
Fladdermusmannen av Jo Nesbö
Evermore - de odödliga av Alyson Noël
Skorpionerna av Robert Ludlum (Ljudbok)
Sarahs nyckel av Tatiana Rosnay
Tom Sawyers äventyr av Mark Twain
Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom
Kackerlackorna av Jo Nesbö (Ljudbok)
Odjurens stad av Isabel Allende
Alice i underlandet av Lewis Carroll
Släpp inte taget av Harlan Coben

Antal böcker lästa/lyssnade på = 10
8 böcker på svenska, inge på engelska, 2 ljudböcker

Mars roligaste bok: Fallet med de försvunna böckerna vinner solklart denna kategorin. Den är rapp och innehåller ordvrängeri som jag älskar.

Mars mest spännande bok: Har denna månaden läst många böcker som jag skulle vilja kalla spännande. Nesbö och Coben är klara författare om jag vill ha något spännande och där det händer mycket. Även Skorpionerna av Ludlum var bra. Vinnare får nog dock Fladdermusmannen bli.

Mars överraskning: Skriver nog återigen Fallet med de försvunna böckerna. Hade inte jättestora förväntningar på den här boken. Läste nämligen någon stans att den påminde om Alexander McCall Smiths böcker och de klarar jag bara inte av. Så Ian Sansom blev en positiv bekantskap som jag ska läsa mera av. Evermore var också en stor överraskning, för det var inte vad jag trodde att den skulle vara, på ett positivt sätt.

Mars sämsta: Det är hemskt att behöva skriva det, men Alice i underlandet var ingenting för mig.

Mars bästa: Kan inte sätta en bästa bok, har läst väldigt mycket som varit bra. En väldigt positiv månad med andra ord. Men eftersom Fallet med de försvunna böckerna är omnämnt lite här och där i det här inlägget så får det helt enkelt bli månadens bästa bok.

Soffläge

Idag skulle jag kanske ta och skriva en recension på senast lästa boken av Harlan Coben. Eller så skulle jag ta och sammanfatta mars månads läsning. Eller så skulle jag ta och städa lite här hemma.
Men nej...
Det blir inget sådant idag. Har nämligen spenderat helgen på konfirmandläger så idag kommer allt att gå sakta. En påse ostbågar och lite apelsinjuice och sen ska jag nog ge mig på Catching fire.