3 snabba

The Litigators av John Grisham


David Zinc har tröttnat på att jobba på den stora firman och en dag smiter han helt enkelt därifrån för att aldrig återvända. Av en slump hamnar han istället på den lilla butiqfirman Finley & Figg. Oscar Finley och Walter Figg är två misslyckade advokater, där framför allt Figg jagar det stora åtalet. Han tror sig också har hittat det när läkemedlet Krayoxx börjar nämnas. David är väldigt osäker på om detta verkligen är något att satsa på men hänger ändå med i båten.
Det  här var långt ifrån en av Grishams bästa böcker. Det var till och med så jag ett tag funderade på att lägga ner den. I slutändan får den dock godkänt, men absolut inte mer.



Nightshade av Andrea Cremer


En dag räddar Calla Seth från att bli dödad av en björn. Calla är nämligen en Beskyddare, eller en varulv och av någon anledning som hon inte vet själv så dras hon till Seth. Det är ju inte alls hennes väg egentligen, det är meningen att hon ska bilda ett par med Ren - alfahanen i flocken. Men istället dras hon in i mysteriet kring sin existens. Hon tar reda på varför hon måste följa andras regler och inte sina egna, och vad är det egentligen som är så mystiskt med Seth.
Har svårt att förklara vad denna boken handlar om. Det är paranormal romance, det är kärlek och mystiska varelser. Kanske kan man lättare förklara handlingen när man läst alla tre böckerna i serien. Men jag gillar boken, inget tal om något annat. Den är lättsam och underhållande och lite lagom mystisk. Däremot är jag inte överväldigad.

Silvertronen av C.S Lewis

Eustace kallas tillbaka till Narnia. Den här gången har han Jill från sin skola med sig. Tillsamman får de i uppdrag av Arslan att rädda prins Rilian, Kung Caspians försvunna arvinge. De ger sig tillsammans med Myslingerbulten Slingerpöl av på detta mysterium till jättarnas del av landet för att hitta prinsen.
Jag älskar böckerna om Narnia, något annat kan jag inte påstå och ångrar bittert att jag eller någon annan läste dem för mig under min barndom. Silvertronen gillar jag skarpt, trots att jag var lite skeptisk i och med att inget av barnen Pevensee var med i denna bok. Min absoluta favoritkaraktär i boken är Slingerpöl som är en så där underbart negativ karaktär med kommentarer som: tänd elden där borta med veden, inte för att det lär gå, för veden är väl för blöt osv.

Nu är jag nog äntligen lite i fas med mina recensioner igen. Så nu kan jag koncentrera mig på att läsa.