Sidor

2012-06-04

Jag uppmanar att läsa

Ibland händer det. Det är något som trillar i ens väg som man helt enkelt inte kan bortse från. I det här fallet är det boken Precious  (av Sapphire) - tillika filmen. I det här fallet kom filmen först. Jag såg en trailer om den för något år sedan och tänkte, den måste jag se. Och så i går skedde det. Det är en film som får mig att må illa - att gråta så att tårarna sprutar men på något sätt ge mig en gnista av hopp i allt det mörka. Jag blev så fascinerad av filmen att jag genast - GENAST med stora bokstäver - var tvungen att ha tag i boken. Den lästes ut på bara några få timmar idag.

Bokens första meningar:
Jag fick gå om en klass när jag va tolv för jag fick barn med farsan. Det va 1983. Jag va inte i skolan på ett år. Det här kommer va mitt andra barn. Min dotter har Downs Syndor. Hon är efterbliven.
PreciousNi förstå säkert känslan av illamående. Och det värsta är - det blir värre.

Precious är 16 år när hon väntar sitt andra barn. Återigen är det farsan som är pappa till barnet. Precious bor tillsammans med sin mamma, en mamma som misshandlar henne fysiskt, psykiskt samt våldtar henne. Precious får hela tiden höra att hon är dum i huvudet och ful och äcklig och fet. Precious kan inte läsa eller skriva.
Men en dag får Precious en chans. En alternativ skola som hon får börja i sedan hon blev utslängd från sin gamla skola för att hon var gravid. För första gången tänds en lite gnutta av hopp i en mörk tillvaro när Precious möter läraren Blue Rain och de andra klasskamraterna som har liknande historier bakom sig.

Jag läste den svenska versionen. Jag borde läsa den engelska också, bara för att få tillgodogöra mig det underbara, men väldigt annorlunda språket. Jag borde se filmen igen. Jag borde sprida budskapet om boken/filmens existens till alla som vill lyssna. För även om det känns som det här är något som inte finns, det måste vara fiktion, så händer det i verkliga livet, lite för ofta, och många gånger mycket närmare än vad man tror. Man kan inte bara se förbi berättelsen. Men glöm aldrig boken budskap. DET KAN BLI BÄTTRE...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar