Sidor

2012-07-08

Fifty shades

Det är med lite sorg i hjärtat jag nu lägger undan Fifty shades triologin av E L James. Den har hållit mig sällskap nu i en vecka och med ett rasande tempo har jag fått lära känna Anastasia Steele och Christian Grey och deras värld. Det har varit en något annorlunda läsupplevelse, den innehåller verkligen lite en hel del sex av alla sorter, men också kärlek, trasiga människor och en hel del hopp.

En dag snubblar (bokstavligen) Anastasia (Ana) Steele in på Christians Greys kontor för att genomföra en intervju åt sin kompis Kate som ligger hemma och är sjuk. Båda trollbind med en gång av varandra och detta är inledningen på en något komplicerad relation. Christian vill nämligen ha Ana till sin nya "submissiv". Ana är helt främmande för den värld av BDSM som Christian vill ha in henne i men det är något med honom som trollbinder henne så pass mycket att hon kan tänka sig att försöka. Detta är början och frågan är om Ana verkligen kan låta sig domineras av Christian eller om Christian kan våga släppa lite på sin kontroll för att hålla kvar den vackra flickan som lockar honom så mycket.

Triologin har jämförts med Twiglight-serien och jag kan verkligen se liknelsen ibland. En attraktiv man med mörka hemligheter som lockar den något klumpiga unga flickan. En relation inleds och där mannen ser sig själv som en varelse utan hjärta eller själ som flickan kanske bör hålla sig undan om hon har något vett i sitt huvud. Liknelserna går till och med så långt som till att mannen är adopterad av kärleksfulla föräldrar (på lite olika sätt kan jag tillstå) och båda handlingarna utspelar sig till och med i staten Washington. Och trots att jag älskar Twiglight kan jag även tycka väldigt mycket om den här serien. Karaktärerna är beskrivna med värme och de är väldig levande i mina ögon. Jag skulle gärna försvinna in i Anastasias kläder och bara få krama om Christian i all hans mörker och själv dra ut honom i ljuset. Nu måste jag låta Anastasia göra det och det är nästan så man blir lite svartsjuk. Och detta trots att Christian är både lite överbeskyddande och bossig. Även bi-karaktärerna är viktiga i historien, eller i alla fall beskrivna med en värme och mänsklighet som gör att jag tycker mycket om dem.

Kort sagt så gillar jag den här historien mycket, trots att den inte har ett översvallande språk. Den är enkel (men ändå inte) och den trollbinder mig för att den trycker på de rätta knapparna i mig och det var länge sedan jag var så förtjust i en karaktär som jag är i Christian just nu. Ibland kan jag tycka att det blir lite för mycket, jag behöver t ex inte veta hur en hel dag ser ut på Anas kontor eller alla hennes tankar under en hel timme. Men i det stora hela tycker jag att detta är en mycket liten detalj och det drar bara ner läsningen en smula. Min nästa uppgift nu i livet är att hitta en bok som kan fylla en del av det tomrum som dessa underbara karaktärer lämnar efter sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar