Veckans fråga i veckans bokbloggsjerka lyder som följer: Vad gör en svensk kriminalroman typisk svensk för dig? Till en början kände jag att det var en relativt svår fråga som krävde en del funderande. Men när jag väl funderade lite så känns det rätt så självklart. Kan börja med att skriva att jag nästan uteslutande (nu för tiden) läser kvinnliga svenska kriminalromaner, t ex Camilla Läckberg, Ann Rosman, Anna Jansson och kompani. Och gemensamt för dessa tycker jag är att de allra flesta har någon form av antingen mytologisk anknytning eller annan historisk betydelse. Det handlar om häxor, om andra världskriget, eller bara om historiska anfäder till huvudpersoner eller offer. Och jag är absolut inte den som klagar för jag gillar när det finns lite runt omkring historien och inte bara själva deckargåtan. Då kan jag välja att läsa andra författare.
Det verkar vara väldigt vanligt att historien bygger på något som hände långt tidigare. Just nu känns det som att alla svenska deckarförfattare använder sig av det knepet.
SvaraRaderaJa det tycker jag verkligen att det känns som. Då framför allt de kvinnliga författarna.
RaderaJa när det gäller många svenska kriminalförfattare så hoppas det friskt mellan nutid och dåtid. Mycket gammal historia som kommer till ytan.
SvaraRaderaJa och det gör mig inget för jag är väldigt intresserad av historia och människoöden så det passar mig.
Radera