De utvalda - tankeläsaren

I fredags natt läste jag ut De utvalda - tankeläsaren av Kristin Cashore som jag fått i recensionsexemplar av Månpocket. Men oj så bra jag tyckte det var. Så bra att jag knappt ville att den skulle ta slut, men slut tog den och fort gick det. Riktigt fort till på köpet - sträcktläste den under varje ledig stund.

Katsa är särling och har därför en gåva - dödandets gåva och hon tvingas fullgöra kungen av Midlunds hemska vilja. I sort sätt alla människor fruktar henne och det är den enda verklighet hon känner till. Tills hon en dag bestämmer sig för att starta rådet och när hon en dag räddar en lienid (kungens far) som har blivit kidnappad. Då möter hon Po - prins av Lieniden och helt plötsligt har Katsa en vän. Po är också särling och han har stridens gåva och tillsammans ger de sig ut på ett äventyr som går ut på att ta reda på vem som kidnappade Pos farfar och varför.

Det här är fantasy när det är som bäst. Den innehåller en lagom komplicerad story som griper tag i en. Karaktärerna väl skrivna och det är inte svårt att tycka om dem. Framför allt gillar jag Po som är känns som en person som jag gärna hade velat möta, väldigt mänsklig och otroligt positiv för det mesta. Katsa känns mer reserverad att läsa om men den är kanske inte så konstigt om man har tvingat utföra kungens straff och mord sedan man var åtta år gammal.
Jag gillar att boken är avslutande - utan att vara det. Den slutar med andra ord inte med en cliffhanger som många andra fantasyböcker gör och som jag tycker kan bli för mycket ibland. Det känns som om jag bara skulle kunna läsa denna boken och vara nöjd med det. Men ni ska absolut inte tro att jag kommer nöja mig med det. Nej nu måste jag ha fortsättningen. Allra helst igår om det hade gått. För det har var en mycket bra bok som jag varmt kan rekommendera till alla som gillar fantasy och man behöver inte ens vara fantasyfantast för att gilla det.