Uppdrag Moskva

I går kväll tog äntligen Robert Ludlums Uppdrag Moskva slut. Jag säger äntligen för det känns som om jag har hållit på med den i en evighet. Inte för att den är direkt dålig. Inte heller lysande bra kanske.

I Ryssland verkar en ny sjukdom ha fått fäste. Människor kommer in till sjukhuset och ingen kan svara på varför de får bölder, tappar allt hår och dör. Sen börjar sjukdomen dyka upp bland världens ledare, framför allt höga militärer i forna Sovjet Republiker samt rysslands experter inom CSI och andra likande organisationer. Jon Smith som arbetar som läkare i den amerikanska armen samtidig som han är hemlig spion åt den superhemliga Covert One får i uppdrag att ta sig till Ryssland för att lyckas reda ut vad ryssarna har för sig. Till sin hjälp har han journalisten och spionkollegan Fiona Devin.

Robert Ludlum har skapat en av mina absoluta actionkaraktärer inom filmen, Jason Bourne. Filmer som jag kan se hur många gånger som helst. Och han har skrivit en hel del böcker som jag gillat. Denna tillhör inte favoriten. Boken är full med spännande action och när väl dessa kapitel spelas upp framför mina ögon så är det verkligen full rulle. Det är verkligen som att sitta och titta på en riktigt bra actionrulle. Men sen kommer det tyvärr några riktiga snarkdelar. Delar där han har beskrivit hur den ena ledaren efter den andra insjuknar, eller tråkiga fakta om sjukdomen eller bla bla bla. Boken hade inte alls mått dåligt av att vara minst hundra sidor kortare. Jag hade hängt med i handlingen ändå.
Sen var det ju det här med Jon Smith. Under hela boken tycker jag att jag känner igen namnet. Jag känner igen själva upplägget på boken och om en läkare som ska rädda världen från den ena eller den andra farliga sjukdomen. Inte förrän när jag har 50 sidor kvar kommer jag på att det visst är samma karaktär som jag läst/lyssnade på för säkert 3 år sedan. Kan idag inte riktigt komma på vad den boken heter men har en känsla av jag nog gillade den bättre än vad jag gillade denna.

Jag kommer dock inte ge upp Ludlum - för ibland blir det faktiskt riktigt bra när han är i farten och det vill jag ju verkligen inte gå miste om.

Tack Damm förlag för recensionsexemplaret.