Tredje boken utspelar sig åtta år efter det att vi lämnar Katsa och Po ur Tankeläsaren (första delen). Bitterblue är nu drottning över Monsea men det är kanske inte så lätt att vara drottning som man skulle kunna tro. Framför allt när landet försöker återhämta sig efter en tyrann som styrt i 35 år. Det verkar faktiskt vara så att allt inte är som det ska vara så genom en impuls ger sig Bitterblue ut i staden för att verkligen ta reda på hur folket har det. Och vågar jag kanske till och med säga att det är början till räddningen.
Cashore har verkligen lyckats få till en helt fantastisk serie och den tredje delen är absolut inget undantag. Ytterligare en stark kvinna produceras i den här boken - en kvinna som börjar lite osäker på sig själv men vinner i längden medan hon lär sig nya saker om sig själv och andra. Egentligen kan man väl säga att alla tre böckerna följer ett visst tema - och då handlar det inte bara om att de lever i samma värld.Jag måste säga att jag älskar det som gör dessa böcker till fantsy (hallå - ingen fantsy utan lite magi). Att födas med en grace, att vara en graceling (orginal mycket bättre än översättningens särling) tycker jag är både lite udda och alldeles underbart. Och att det får växa fram för att vara något vackert eller användbart istället för en förbannelse som jag tolkar det från första boken tycker jag är jättebra. Har nämnt tidigare att jag gärna hade haft Bitterblues biblotikaries grace - nämligen förmågan att läsa jättesnabbt och samtidigt komma ihåg allt man läst. Hade kommit mycket väl till pass i verkliga livet.
Cashore har verkligen också lyckats med att binda ihop de tre böckerna till en helhet vilket jag var lite tvivlande till hur hon skulle lyckas med när jag läste andra boken. Men jag tycker hon lyckats bra.
Ett bra slut på en bra serie - det är väl hur man skulle kunna sammanfatta Bitterblue.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar