En smakebit på søndag: Tills döden skiljer oss åt

En smakebit på söndag är ett stående inslag på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det går ut på att man skriver en liten smakbit ur boken man läser så att andra kan få tips och idéer på böcker att läsa. Sen är det ju väldigt trevligt att hoppa runt och läsa om vad andra läser.

För tillfället läser jag Tills döden skiljer oss åt av Ingrid Elfberg. Det är en svensk polisdeckare och Elfberg är en helt ny bekantskap för mig. Boken handlar om Erika som på nyårsafton lämnar sin man Göran för att han misshandlar henne. Och trots anmälningar hon görs tas hon inte på allvar. En polis kan ju inte bli slagen, framför allt inte av en annan polis i ett äktenskap. Citatet är hämtat från sida 93.


Erika nappade åt sig jackan och klev med raska steg längs korridoren, mot Pers rum. Det var dags att fortsätta med nya förhör. När hon passerade hörnet mot angrändande korridor, kom känslan av att huden hade krypt och inte längre passade över hennes kropp tillbaka. Hon stannade upp. Lungorna kändes trånga, hon hade svårt att få luft och insåg med ens att hon redan känt den välbekanta doften och närvaron. Hon stod stilla och kände hur Görans kroppsvärme och andedräkt nådde hennes hud.
"Erika gumman... Där är du ju."