Paper Towns

Jaha. Vad ska man börja för någon stan. Jag kan kanske börja med att det här var min första bekantskap med John Green, inte min sista. Det kommer definitivt bli fler för det här var en något annorlunda läsupplevelse på ett mycket poistivt sätt. Boken är definitivt inte något du hastar igenom utan det krävs lite eftertänksamhet  under läsningens gång.

Boken handlar om Quentin, kallad Q som under hela sitt liv har bott granne med Margo och samtidigt varit hopplöst förälskad i henne. Men de har inte spelat i samma division kan man väl utrycka det. Margo är drottningen i skolan - hon lever ett vilt liv och gör oväntade saker och många vill vara som henne eller i alla fall med henne. Q däremot är bandnörd utan att själv kunna spela i ett band och han lever sitt tysta lilla liv med sina kompisar.
Så en kväll står hon i alla fall där under hans sovrumsfönster, Margo, och lurar ut Q på ett äventyr i natten och Q känner att han kanske har en chans att åtminstone få bli hennes vän.
Morgonen efter är Margo borta.

Den här boken handlar om rädsla och kärlek, vänskap och utanförskap, att bli uppvuxen eller att hålla sig ung. Den är en resa i Quentin och hur han utvecklas och lär sig vilken person han kanske vill vara. Framför allt är det ett äventyr i jakten på Margo.

Jag skulle vilja beskriva det här som en stillsam bok med djupa budskap men som samtidigt innehåller både mycket värme och humor. Språket är vackert och målande och det gillar jag. Nu så här i efterhand har jag lite känslan av att den innehåller precis så många ord som boken behöver - varken mer eller mindre. Detta även om jag under läsningens gång tyckte den blev lite, lite dryg på sina ställen. Men ju mer jag tänker på det desstu bättre känns det.
Det här är ingen fullpoängare för den griper inte tag i mig riktigt på det sättet som en fullpoängare gör men det är en mycket bra boke och jag ser fram emot att läsa mer av John Green.