På kärt återseende

Nu är den utläst. Boken som jag trodde om jag ska vara riktigt ärlig skulle varit utläst någon gång i slutet av maj, straxt efter att den kommit i min ägo. Så blev det dock inte riktigt. Boken jag talar om är givetvis Inferno av Dan Brown.

Som den stora Langdon-nörd jag är så var förväntningarna enorma. Jag ville så väldigt gärna att den skulle vara lika bra som Änglar och Demoner samt Da Vinci koden. Nu är kanske inte fallet så - men jag tycker ändå att det är en riktigt bra bok och mycket bättre än Den Förlorade Symbolen.

Robert Langdon, professor i konst- och religiösa symboler vaknar upp på ett sjukhus i Florens utan att minnas hur han har kommit dit. Han har faktiskt ingen aning om hur han hamnade i Florens heller för den delen. Där möter han doktor Sienna Brooks och tillsammans ger de sig ut på Florens gator följandes ledtrådar som Langdon hittar insydda i sin kavaj. I hälarna på den befinner sig agenter som skjuter efter dem.

Jag kan inte säga att jag är direkt besviken på boken. Den innehåller snabba vändningar, en spännande intriger, ger mig lust att resa och se mig omkring i världen som ingen annan författare har klarat av så bra som Brown. Jag får följa med på en resa genom Florens på jakt efter Langdons minne och efter en farsot som är inspirerad av Dantes helvete och skapad av en "galen" vetenskapsman. Den väcker en hel del tankar om rätt och fel och kommer med en del rätt skrämmande fakta.

Jag har lite svårt att skriva en rättvis recension av den här boken för jag är som ni kanske märker ganska kluven. Det är en bra bok ingen tvekan om saken, men är den tillräckligt bra. Sådana här krav ställer jag inte på någon annan författare. Om ni inte läst något av Dan Brown så tycker jag definitivt det är dags att ge honom en chans. Och kommer det fler böcker av författaren så kommer jag definitivt att läsa dem.