Sidor

2013-09-24

The ocean at the End of the Lane

Jag har hört så väldigt mycket gott om Neil Gaiman på olika bloggar så jag tänkte att det kanske inte vore så fel att prova på något av allt han har skrivit. Därför råkade det sig så att The Ocean at the End of the Lane hamnade i min ägo.
Jag visste inte alls vad jag väntade mig när jag började läsa den och ärligt talat kan jag egentligen inte ännu sig vad jag verkligen tycker och tänker trots att det gått ett par dagar sedan jag läste den. Ska för enkelhetens skull bara kopiera baksidestexten för jag kan inte beskriva vad den handlar om.

THE OCEAN AT THE END OF THE LANE is a fable that reshapes modern fantasy: moving, terrifying and elegiac - as pure as a dream, as delicate as a butterfly's wing, as dangerous as a knife in the dark, from storytelling genius Neil Gaiman. It began for our narrator forty years ago when the family lodger stole their car and committed suicide in it, stirring up ancient powers best left undisturbed. Dark creatures from beyond the world are on the loose, and it will take everything our narrator has just to stay alive: there is primal horror here, and menace unleashed - within his family and from the forces that have gathered to destroy it. His only defense is three women, on a farm at the end of the lane. The youngest of them claims that her duckpond is ocean. The oldest can remember the Big Bang.

Det jag kan skriva om boken medans jag ännu smälter den är att den otroligt välskriven. Den har ett väldigt berättande språk som definitivt lurar med mig som läsare på de hemska äventyr (kanske fel ord) som väntar. Boken väcker definitivt känslor i kroppen precis som en bra bok ska göra - ändå är det lite utanför min trygghetsvärld. Den innehåller definitivt någon form av krypande skräck som definitivt inte är min kopp te, men trots detta är jag fascinerad. Fascination är nog faktiskt ett ganska bra ord för att beskriva vad jag tycker om boken.
Boken är kort och det är nog tur det för jag vet inte om jag hade klarat av så värst mycket mer. Men jag är definitivt sugen på att prova något mer av Neil Gaiman. För det är något med språket som gör att jag är villig att ge honom en chans till trots en väldigt kluven läsupplevelse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar