Fiktiviteter har under november månad startat en tävling på sin blogg för att "fira" årets tråkigaste månad. Varje fredag ger hon oss en fråga som vi kan svara på antingen i en kommentar, i egen blogg eller via facebook eller instagram. Jag väljer att hålla mig här på bloggen.Första frågan lyder: Berätta om din bästa läsupplevelse i år!
Till en början hade jag lite svårt att komma på vad det kunde vara för läsupplevelse. Tyvärr hade jag inget som så där automatiskt ploppade upp i huvudet - kanske för att det har hänt så mycket annat det här året. Men när jag bara kollade igenom min läslista så föll sig svaret ganska naturligt i år.
Detta är året då jag på allvar upptäckt Vilhelm Mobergs storhet. Jag pratar givetvis om min lyssning av Utvandrarsviten.
Jag hade på känn att jag skulle gilla Utvandrarna. Det var liksom givet eftersom jag älskar musikalen Kristina från Duvemåla och känt en facination för dessa böcker sedan mellanstadiet. Ett extra plus blir det liksom att höra/läsa om byn Eringsboda där utvandrarna stannar och fikar under sin väg mot Karlshamn. I Eringsboda ligger idag min sommarstuga och det är en by som sakta men säkert avfolkas (eller snarare befolkas av tyska sommargäster) men som är barndom och trygghet för mig.
Som sagt, jag trodde verkligen att jag skulle gilla böckerna. Att jag skulle älska dem så mycket, det var jag dock inte riktigt beredd på. Man får leva en generation tillsammans med Karl-Oskar och Kristina. Man får vara med om deras vedermödor och det hårde liv de tvingas leva. Men man får också se en kärlek som kanske (jag inbillar mig i alla fall det) inte var så vanlig på 1800-talet mitt. Man får också se avigsidorna med Sverige, det land som jag och Kristina älskar, om förtryck och fattigdom.
Utvandrarsviten var rätt igenom kärlek för mig och därav blev läsupplevelsen något alldeles extra. Att jag sedan lyssnade på böckerna och kunde ta dem med mig precis överallt tror jag förhöjde upplevelsen. Att sedan kunna pausa och ta och lyssna på något låt från musikalen där den passade in förhöjde ytterligare.
Om ni vill läsa mer om mina tankar om Utvandrarserien kan ni läsa min recension här.
Men åh, Utvandrarsviten är mitt stående sommarprojekt som av någon anledning aldrig blir av. Nu är jag ännu mr inspirerad att ta mig an böckerna. Kanske inte ska skjuta upp det till nästa sommar utan faktiskt ta det som en årsavslutning istället... Tack för att du vill vara med och lysa upp november med ditt minne!
SvaraRaderaDessa böcker tror jag passar utmärkt året om så jag tycker verkligen du ska ta och plocka upp dem.
Radera