Dagen noll

David Baldacci är en av mina favoritförfattare vad gäller deckar- och thriller-genren. Av den anledningen kan jag absolut inte gå förbi en i stort sätt ny bok av författaren på loppis när den dessutom bara kostar 10 kronor. Det går inte. Punkt!

En annan favoritförfattare är Lee Child och hans böcker om Jack Reacher. Reacher som är super mannen, före detta militärpolis, stora stygga vargen liksom.

I Dagen Noll blandar vi det bästa från två världar. Baldaccis berättarstil med Childs story och karaktär.
Nu överdriver jag en del. Storyn är ju faktiskt helt och hållet Baldaccis men likheterna finns definitivt. Vi får möta John Puller som är specialagent inom USA's militärpolis. Han är stor och stark och har många medaljer på bröstet. Han skickas som ensam agent till en liten håla i West Virginia där det bor strax över 6000 människor. En överste (viss tvekan på militärgraden här) har mördats tillsammans med hela sina familj och Puller ska tillsammans med den kvinnliga polisen Sam Cole lösa fallet. Kan det ha något att göra med överstens tjänst på underrättelsetjänsten.

Till en början är jag lite tveksam till historien. Jag tycker det är lite för mycket copy-cat över det hela och tycker det är lite synd att en så bra författare som Baldacci inte kan hitta på något eget. För som sagt, likheterna till Jack Reacher är väldigt många.
Men efter ett tag slutar jag bry mig och sugs in i den bra boken. För det är en bra bok. Den innehåller mycket spänning, högt tempo och en bra story. Att det är något mystiskt som sker i det lilla samhället är inte speciellt svårt att lista ut, och ärligt talat - det hade ju inte funnit någon bok om det inte varit något mystiskt. För det här är absolut ingen kärleksroman.
Det här med småstadsmentalitet är spännande tycker jag. Hur kan man dölja något stort (för ja det blir ett lite större problem en än mördad familj) i något som är så litet. Det känns som att någon måste se något när staden är så liten. Eller så inbillar jag mig i min fantasi att den är ännu mindre än vad den verkligen är. Jag ser framför mig en enda huvudgata kantad av övergivna små affärer, ett slitet café och inte mycket mer. Sett för mycket på film kanske.

Jag läste mig till att det här bara är första delen i en serie om John Puller. Och ja, trots viss reservation kommer jag inte kunna låta bli att leta upp dessa böcker. Har jag tur kanske det står någon hemma i hyllan redan, men det tror jag inte. Mer David Baldacci kommer jag i alla fall att läsa.