Eleanor & Park

En av förra årets snackisar på booktube verkar helt klart ha varit Eleanor & Park (och Fangirl) av Rainbow Rowell. Och lite nyfiken blev jag, lite så där lagom, inte så att jag var tvungen att köpa den med en gång utan mer tog det som det kom. Och kom gjorde den - på svenska hos Berghs förlag och jag blev faktiskt lite mera nyfiken och frågade efter ett recensionsexemplar och hade turen att få ett också. Och så kom den hem i brevlådan. Det var liksom då mitt behov av den växte explosionsartat för boken utan att egentligen veta vad den skulle handla om. Trots det försökte jag vänta men det gick inte så värts bra. Och bara 48 timmar efter jag började läsa den var den slut.

Park sitter alltid på samma ställe på skolbussen. Han har sitt eget säte och klarar av att hålla sig distanserad till de stökiga klasskompisarna längst bak i bussen. Park är varken populär men heller inte helt utstött trots sitt asiatiska utseende i den lilla staden.
Men så en dag kliver en ny tjej på bussen. En tjej som klär sig annorlunda, som är stor och har ett rött hår som lyser över allt. Det finns ingen annan plats att sätta sig för henne än bredvid Park. Utan ord, utan blickar om med musik och serietidningar börjar en kärlekshistoria växa fram.

Det finns så många vackra ord att skriva om Eleanor & Park så jag vet faktiskt inte var jag ska börja. För det känns helt omöjligt att göra den rättvisa med mina ord. Den innehåller en sådan värme och kärlek och det känns så otroligt äkta alltihopa. Ungdomskärlek när den är som bäst.
Karaktärerna är vackra, språket är vackert, kärleken är vacker och tidlös.

Något som utmärker boken är helt klart språket. Som läsare får man hela tiden följa både Parks och Eleanors perspektiv i små stycken. Ibland bara på ett par meningar, ibland i ett par sidor i följd. Man får följa deras tankar, deras känslor för varandra och deras liv i allmänhet. De lever i totalt skilda familjeförhållanden där Park har den trygga uppfostran. Parks liv är många gånger väldigt likt mitt eget och därför har jag lättast att knyta an till honom. Eleanor tycker jag också mycket om men hon är lite distanserad och därför svåre att lära känna. Förmodligen är det väldigt väl genomtänkt av Rowell.
Spåket flyter också på så lätt och vackert. Vackert på det sätt att det innehåller inte massa onödiga ord utan förklarar med enkla ord och tankar. Det är svårt att förklara men det känns bara så otroligt rätt.

Boken utspelar sig någon gång under 1980-talet och det är för mig ganska  ovanligt att läsa om. Själv var jag inte ungdom då, född var jag men jag kan inte påstå att jag kommer ihåg så värst mycket från då. Därför är det roligt att matas med den populärkultur som gällde då, punken, Watchmen, musikkassetter och mycket mer. Det är uppfriskande att läsa om något som jag har upplevt utan att ha upplevt det om ni förstår vad jag menar. Gillar!

Det blev ett antal ord i alla fall om boken även om det känns flummigt och rörigt. Men många gånger är det svårast att skriva en recension på en bok som man tycker så otroligt mycket om. Jag hade höga förväntningar men de överträffades med råge och det här är en bok som kommer leva kvar hos mig ganska länge.

Tack för recnsionsexemplaret Berghs förlag. Nu vill jag definitivt läsa mer av Rowell, Fangirl nästa.