Min kärlekshistoria

Jag skulle vilja skriva något om Expeditionen av Bea Uusma som inte redan är skrivet men jag lär misslyckas total. För det är så många som har läst, skrivit och älskat. Det är fler som tar till sig den här kärlekshistorien med öppna armar och gör den helt och hållet till sin egen. Och det förstår jag.

För Bea började det med att hon var på en tråkig fest och öppnade en bok om Andrées nordpolsexpedition. Det blev sen till ett sökande efter svar och en känsla av att ständigt komma 100 år för sent. För mig började det med en ballongfärd - inte över nordpolen men i alla fall över Karlskrona i vackert sommarväder och att sedan bli döpt i champagne. Hennes historia tog lite större proportioner än min, men hon skriver i alla fall inte så mycket om att flyga luftballong.

Nej hon vill veta varför medlemmarna i expeditionen dör så mystiskt när de väl har kommit på fast land. En fråga som många har tvistat om under seklets gång men som ännu inte fått något svar. Bea följer i expeditionens fotspår, hon gör allt som tänkas kan och till slut tar hon sig till och med till Vitön.

Det här är egentligen inte alls en bok jag skulle få för mig att plocka upp och utan bokbloggarvärlden så hade jag förmodligen aldrig gjort det. Själva storleken på boken i sig är avskräckande vid en första blick. Men till slut plockade jag ju upp den och tänkte att jag kan väl läsa lite i den då och då så har jag bok så det räcker minst fram till sommaren. Nu kommer en uppmaning, låt inte storleken avskräcka er för egentligen är det bara ca 300 sidor och de är fullspäckade med bilder, stor text och diagram. Många av sidorna innehåller enbart brev som är några meningar långa. Brev om kärlek och längtan. Dessutom är pappret tjockt och fint. Boken är otroligt vacker. Jag skulle kunna och sitta och bara bläddra och titta på bilderna, känna på pappret och läsa ett ord här och där. Men så blev inte min läsning. Jag läste ut den på två dagar och förmodligen hade det kunnat gå ännu fortare om jag velat.

Så min uppmaning till alla nu är att läsa denna boken. Det spelar liksom inte någon roll om man är intresserad av historia, fakta eller snö/is. Den är läsvänlig ändå och så fantastisk. Det är en kärlekshistoria.