En smakebit på søndag: Barfotadrottningen

Idag är en något trött söndag. Dessutom är det en väldigt tyst söndag för maken har givit sig iväg till Irland men jobbet. Allt är bara väldigt orättvist just nu - hallå jag vill också åka till Irland.
Tur då att det finns böcker jag kan trösta mig med. Tänkte därför bjuda på en lite smakbit ur boken jag läser för att kanske muntra upp er också. Som vanligt är det den norska bloggen Flukten fra virkeligheten som står bakom den här trevligheten.

Veckans läsning består av Barfotadrottningen av Ildefonso Falcones och den handlar om vänskap och förtryckelse. I boken får man möta Caridad som är en precis frigiven slav från Kuba som hamnar i Spanien. Utan någon uppfattning om att vara fri, om att ta hand om sig själv, och utan någon stans att ta vägen. Det slutar i alla fall med att hon hamnar hos en zigenarklan och får en vän i den unga Milagros. Samtidigt pågår en förföljelse av Zigenarna i Spanien.

Smakbiten är hämtad från sida 192-193 i boken.

Caridad lydde och gick bort mot Triana. När hon kom förbi de gripna zigenarna på gatan drog hon ner på takten. Fanns Milagros bland dem? Soldaterna avväpnade dem och tog ifrån dem deras smycken och prydnader, samtidigt som en ny här, denna gång av skrivare, började anteckna deras namn och ägodelar.
- Vems är den här mulan? skrek en soldat som höll en mager mulåsna i grimman.
- Min, skrek någon.
- Sluta, din lögnhals! utbrast en kvinna. Den där tillhör en daglönare från Camas!
Andra skrattade.
Hur kan de skratta? tönkte aridad förundrat medan hon letade efter Milagros i gruppen.