Aristotle är 15 år gamma. Han har inga kompisar, han har en mamma som är väldigt orolig för att han inte har några kompisar, en pappa har han också där hemma men honom känner han inte riktigt för han har varit i Vietnam och har fullt upp med sina egna känslor. Men framför allt har han en storebror i fängelse som ingen någonsin vill prata om.
Inuti Aristotle däremot finns det mycket, framför allt mycket ilska, och mycket känslor som han inte vet vad han ska göra.av. Men så en dag ändras mycket, han möter Dante och helt plötsligt har han i alla fall en kompis.
Det här är en helt fantastisk berättelse om av att växa upp och om att hitta sin plats i livet. Det är bok som verkligen berör på djupet och som är så bra, så bra, så bra! Jag köpte boken kanske först och främst för det otroligt vackra omslaget och den underbara titeln. Och det var tur. För ibland matchar faktiskt utsidan men insidan. Jag visst som sagt inte så mycket om boken, mer än att jag hört några positiva recensioner. Jag läste ut den på en kväll. Den är så bra (och alla andra superlativ som kan användas).
Handlingen i sig finns knapp. Det är en helt och hållet karaktärsdriven berättelse. Den handlar om att växa och om att hitta sin identitet. Man får följa Aristotles inre kamp och där finns så många punkter man kan känna igen sig i från tonåren även om jag själv i alla fall hade helt andra förutsättningar. Men alla tonåringar går igenom det, så enkelt är det. En sak som jag är väldigt imponerande är att jag som läsare verkligen känner hur Ari växer, hur han faktiskt blir en helt annan människa, hur jag på tonen känner att jag lyssnar till en mognare individ.
Stora applåder till den här boken i alla fall även om recensionen kanske är lite rörig. Det är alltid svårast att skriva om sådana böcker som berör så mycket.
3 anledningar till varför boken är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Karaktärsutvecklingen. Punkt!
2. Dialogerna i sin enkelhet. Både mellan pojkarna, men också de Ari har med sina föräldrar. De förhöjer berättelsen på ett mycket trevligt sätt.
3. När det är svårt att bli sig själv är det tur att man har föräldrar som står bakom en, som stöttar och som framför allt älskar sina barn över allt annat. Det gör både Aristotles och Dantes föräldrar. Och även om Ari kanske känner att han inte har jättebra kontakt med sin pappa så finns i alla fall kärleken där. Det är trygga föräldrarelationer och jag blir väldigt glad av att läsa det.
Aristotle and Dante... får 5/5 i betyg av mig.
Andra böcker av författaren är He forgot to say goodby, Jammy and Juliana in Hollywood och många fler.
Och här fick jag svar på mina tidigare undringar:) Låter tyvärr inte direkt som en potatig bok, men så snygg som den är kanske jag råkar köpa den ändå.
SvaraRadera