Finnikin of the Rock av Melina Marchetta

För 10 år sedan drabbades kungariket Lumatere av en hemsk tragedi. Under mystiska omständigheter mördades i stort sett hela den mycket omtyckta kungafamiljen. Den enda som verkade ha överlevt var prinsen Balthazar men ingen verkar veta vart han har tagit vägen. I samband med morden lades också en hemsk förbannelse över landet, vilket gjorde att halva befolkningen fångades innanför kungarikets murar medan den andra halvan hamnade i exil utanför rikets gränser. 
Nu är Finnikin of the Rock på väg tillbaka till Lumatere. Han vet inte hur det ska gå till men rykten om att prins Balthazar lever gör att han kämpar sig tillbaka mot sitt hemland och i ett sökande efter sin väldigt nära vän. Till hjälp har han novisen Evanjalin och Sir Topher.

Oj vad jag älskade den här boken. Den är allt en bra fantasy ska vara. Där finns spänning och magi, en resa för att rädda något som är förlorat, där finns vänskap och kärlek och en väldigt spännande och trovärdig värld. Allt detta kryddat med Melina Marchettas väldigt bra språk och känsla för karaktärer. Jag kan ganska tidigt gissa mig till vissa lösningar i boken, men inte så pass att det stör min läsning. Och trots att jag har stora delar av helheten ganska klar för mig så blir jag ständigt överraskad och det gillar jag.
Boken är uppbyggd av små ledtrådar här, och några där och det hela vävs mot slutet samman till en riktigt fin berättelse. Jag älskar att författaren lägger ett pussel som senare visar på ett väldigt bra sammanhang. Jag har också en känsla av att en del av dessa pusselbitar har en större betydelse för berättelsen i sin helhet. Detta är ju bara första boken i en serie om tre. Som jag har fattat det är delarna ganska så fristående samtidigt som de tar plats kring varandra och runt kungariket Lumatere. Till exempel vet jag att jag redan har fått knyta en viss bekantskap med andra bokens huvudroll.

3 anledningar till varför Finnikin of the Rock är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Finnikin är en komplex karaktär som jag inte kan låta bli att tycka väldigt mycket om. Han är kanske inte den typiska fantasyhjälten om det nu finns en sådan. Han besitter inte några speciella magiska krafter mer än ett skarpt intellekt och en stark medkänsla. Klassiskt är kanske att han inte är så säker på sin roll i hela handlingen utan han velar väldigt mycket kring sin roll. Hans tankebanor är väldigt intressanta att läsa om och de tillför mycket till handlingen.

2. Prologen i den här boken är bland de vackraste jag har läst någon gång. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör det men från första sidan i den här boken är jag fast. Prologen är skriven 10 år tillbaka i tiden och de händelser som leder fram till Lumateres förbannelse. Samtidigt är den skriven som en väldigt gammal text, nästan som jag inbillar mig en profetia är skriven. Låter kanske luddigt, men jag kan tyvärr inte förklara det bättre.

3. Den här fantasyn är ett så där klockrent exempel på att genusrollerna suddas ut en hel del. Både Evanjalin och Finnikin är av stor betydelse för historien och det är en bra avvägning mellan det kvinnliga och manliga. Egentligen skulle jag vilja påstå att kvinnligt och manligt är i stort sätt utsuddat. Istället är det en resa för individerna och båda är som sagt lika viktiga för historien och lika starka och lika svaga på samma gång. Detta gör historien ännu mera läsvärd.

Finnikin of the Rock får 5/5 i betyg av mig.

Detta är första boken i serien The Lumatere Chronicles. De övriga heter Froi of the Exiles och Quintana of Charyn.