Havskatten av Ann Rosman

En gammal man hittas mördad inne i det gamla turisthotellet på Marstrand. Detta är en man som kämpar för att bevara Marstrand som det en gång var, och som är mäkta irriterad över att kommunen har sålt det gamla varmbadhuset. På grund av sitt engagemang så får han också många fiender.
Karin Adler och henne kollegor på Göteborgspolisen kopplas in för att lösa brottet.
Samtidigt pågår en parallell historia om Varmbadhuset under dess glans dagar i början av 1900-talet. Vi får möta läkaren Karl som jobbar på badet och den unga fröken Karolina som är på där med sin familj. 

Jag är ganska kluven till vad jag ska skriva i den här recensionen. Till stora delar är jag väldigt, väldigt glad för boken och tycker att den är fantastiskt bra. Deckargåtan är bra uppbyggd och väldigt spännande trots att man kan ana sig till åt vilket håll allt lutar. Den historiska biten av boken är också väldigt bra och jag tycker om att läsa om Karl och Karolina, även om jag kanske föredrar nutid lite mer. Men så är helt plötsligt boken slut och jag tycker inte att Rosman har lyckats binda ihop de två historierna alls. Jag förstår faktiskt inte meningen med att ha två historier i en bok när kopplingen är så pass liten att figurerar kring Varmbadhuset båda två. Detta drar tyvärr ner min helhetsupplevelse av boken ganska rejält, även om jag tyckte den var väldigt bra enda till slutet. Jag tror till och med jag hann läsa klart boken innan jag började reflektera kring varför det blev som det blev.
Sen kan jag tycka att slutet över lag kom ganska hastigt på. Det var precis som om författaren kände att nu räckte det med sidor, nu måste det hela få ett slut.
Jag har faktiskt ett litet klagomål till på berättelsen och det är att bitvis tycker jag att Karin är lite mesig, då med sitt kärleksliv. Det känns som om hon är lite väl egoistisk och borde kanske våga lite mer. Det blir lite mesigt att läsa om tycker i alla fall jag. Ja man kan vara självständig, men det är inget fel på att ha andra människor i sitt liv.

3 anledningar till varför Havskatten är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Marstrand är en fantastisk idyll att läsa om. Tänk att det finns så underbart pittoreska samhällen kvar. Det påminner mig faktiskt lite om Aspö här hemma, med sin små stugor och sitt kastell, även om nog Aspö är lite mindre.

2. Själva handlingen i boken är väldig bra och då kanske först och främst den i nutid. Jag gillar Rosmans sätt att klura ut en historia utan att den blir för våldsam eller för komplicerad. Och sidorna i boken flyger verkligen förbi.

3. Jag gillar Folke, den korrekta kollegan till Karin, som driver alla till vansinnig men som samtidigt verkar väldigt, väldigt mysig (i alla fall om man sitter utifrån och inte måste umgås med honom).

Havskatten får 4-/5 i betyg av mig. Den är trots en inte jättepositiv recension en väldigt bra bok.

Övriga böcker i serien om Karin Adler är Fyrmästarens dotter, Själakistan, Porto Francos väktare och Mercurium.

Tack Massolit för rec exet.