Maresi: Krönikor från Röda Klostret av Maria Turtschaninoff

Menos är en ö endast för kvinnor. På ön finns det Röda klostret dit flickor från världen kommer som flyktingar eller för att söka kunskap. Maresi kom dit på flykt från hunger och har i många år funnit en fristad bland klostrets böcker och all den kunskap som finns där. Men en dag kommer Jai till ön. Hon har flytt från något som är mycket värre än svält, något som jagar henne i sömnen och som gör henne ömtålig. Hon blir till en skugga för Maresi. 
När historien skrivs har något hemsk hänt på ön. Det är Maresis uppgift att berätta om detta, så att det inte glöms bort.

Det här är en riktigt bra fantasybok. För det är fantasy. Samtidigt är den väldigt olik all fantasy med hjältar och magi och magiska varelser. Kanske först och främst för att det här är en fantasy med en utgångspunkt helt i kvinnor och kvinnans magi. För visst finns det magi, men den är inte alls som vanlig magi. Det är mer med utgångspunkt i moder jord och mycket fokuserar faktiskt på det kvinnligt starka.
Redan från prologen vet jag att något otäckt kommer hända på ön. Jag kan givetvis ha mina aningar om vad det kommer att handla om men samtidigt kan jag aldrig veta. För mig som inte läser skräck fungerar det ändå. Det är något som kommer krypande mot en. Det känns i berättelsen och små hintar tittar fram lite här och där. Sättet att berätta är väldigt bra.
Inte heller är det här en vanlig fantasy med tanke på dess storlek. Boken är bara 200 sidor lång och ibland kanske jag hade velat ha det lite mer detaljerat. Jag sitter periodvis och funderar kring hur de ska kunna få med en hel berättelse på dessa få sidor. Men det går uppenbarligen. Det är mycket uppbyggnad boken består av och det där hemska man vet ska hända går faktiskt ganska så fort i slutänden. Kanske var slutet över lite för fort, kanske hängde jag inte riktigt med i svängarna, men ju mer jag tänker på det i efterhand så var det nog ändå ganska så lagom. Det går uppenbarligen att skriva fantasy på 200 sidor.

3 anledningar till varför Maresi är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Berättelsens uppbyggnad är riktigt, riktigt bra. Det är faktiskt det som gör historien. Små glimtar av det som komma skall fungerar alldeles utmärkt i den här berättelsen.

2. De mytologiska undertoner som finns i berättelsen. Jag gillar ju mytologiska berättelser och i den här historien gillar jag tanken på moder jord och på det viktiga kvinnliga. Uppfriskande!

3. Jag gillar Maresi, kanske framför allt att hon känns verklig. Hon är lite av en anti-hjälte för berättelsen. Hon är absolut inte den starkaste, den visaste eller den bästa på något sätt. Hon är snäll, hon är vetgirig och omtänksam. Samtidigt får hon jobba med sin rädsla och sina "förmågor". Det gillar jag.

Maresi: Krönikor från Röda klostret får 4+/5 i betyg av mig.

Tidigar böcker av författaren är Arra: Legender från Iavora, Tidspiraten och Underfors. Jag har inte läst någon tidigare men möjligheten är stor att jag kommer göra det i framtiden.