Alrik och Viggo är nya i Mariefred. De har fått flytta in till Anders och Laylah eftersom deras mamma inte klarar av att ta hand om dem.
Det är skolan och tänka på, och sen verkar det inte bättre än att Mariefred är en plats som är laddad med magi och med magiska varelser. Kanske är det till och med så att Alrik och Viggo har en roll att spela när mörkets krafter verkar närma sig staden och det hemliga bibliotek som finns på orten.
Det är faktiskt en bok helt i min smak. Det är magi, det är lite mytologi, ett bibliotek spelar en betydande roll och det är spännande äventyr. Boken är skriven för pojkar i 10-12 års åldern men den passar mig minst lika bra. Jag tycker att den är spännande och faktiskt till och med på sina ställer smått otäck. Jag kan lätt tänka mig att pojkar i den ålder boken är avsedd för vill sluka den här typen av böcker.
Boken har helt klart det jag eftersöker i barnböcker - den lockar även en vuxen till läsning och skriver inte barnen på näsan, vilket jag kan bli tokig på. Barn är intelligenta och därför måste barnböcker vara det också. Karaktärerna Viggo och Alrik känns trovärdiga och så även många av de vuxna i deras närhet. Det är lite muttrigt hos vissa karaktärer, vissa är glad och lättsamma, det finns de inte fullt så snälla klasskamraterna och skitstövlar till lärare. Helt enkelt allt som en pojke kan tänkas möta. Det är där emot en sak som jag gärna hade velat var lite bättre. Ibland blandar jag ihop Viggos och Alriks berättarröst och ibland får jag gå tillbaka ett stycke för att se vem det är jag läser om. Det hoppas liksom mitt i texten. Men det är inte hela världen och det går definitivt bra att läsa ändå.
Illustrationerna i boken är helt klart väldigt mörka och smått skrämmande. Det gör ingenting, men samtidigt tror jag man ska vara medveten om det som förälder innan man släpper barnen lösa själva med boken. För de lyckas helt klart förhöja stämningen i boken.
Jag vill ha mer och det är tur att det redan finns en del till ute, Grimmen.
3 anledningar till varför PAX, Nidstången är värld att krypa upp i fåtöljen med:
1. Tanken på ett magiskt bibliotek under en kyrkkulle, i en miljö där magi trivs. Jag kan inte annat än gnugga händerna av förtjusning.
2. Illustrationerna måste få vara med för de tillför massor till boken. De tillför den lite mörka tonen som måste få komma fram för det här är absolut ingen solskenshistoria.
3. Mytologin som försiktigt vävs in i historien och som jag i alla fall tror kan få barn att vilja veta ännu mera om Odens korpar och om asatron i stort. Plus i kanten....
PAX Nidstången får 4+/5 i betyg av mig.
Det är tanken att detta ska bli en serie om 10 böcker och att de ska komma ut i ganska snabb följd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar