Quintana of Charyn fortsätter där Froi of the Exiles slutar. Det handlar fortfarande om att rädda ett kungarike och det får räcka vad gäller bokens handling.
Jag älskar, älskar, älskar den här serien. När jag sitter uppe till klockan ett på natten är det ett ganska så tydligt tecken på att en bok är svår att lägga undan. Läsa mer, läsa mer och läsa lite till, och sen var den helt plötsligt slut.
Det här är en fantastisk fantasyserie - egentligen för den lite yngre läsaren än vad jag är men det gör ingen ting. Det är lika bra för det.
Kan inse med en gång att det här kommer inte bli en nyanserad recension, för det finns egentligen inte en enda sak jag kan skriva något negativt om. Jag kan inte ens klaga på längden på böckerna, för ja det är ganska så omfattande i storlek (som fantasy ofta är) men sidorna flyger förbi och varenda ord är av betydelse för historien. Språket är som vanligt när det kommer till Melina Marchetta väldigt, väldigt bra och jag gillar med den lätthet hon skriver. Jag har heller inga problem med att skilja berättarrösterna åt även om skillnaden kanske inte är så stor. Den endas röst som skiljer sig från de övrigas är Quintana för hon är skriven ur jag form. Men det behövs för denna väldigt komplicerade karaktär.
Jag gillar också hur karaktärerna i boken växer, med framför allt de motgångar de ställs inför. Och jag kan lova att de verkligen ställs inför en mängd motgångar, men på något sätt lyckas allt reda upp sig till slut.
Mycket av det boken förmedlar handlar om hur viktigt det är att höra hemma, att känna tillit och att få vara tillsammans. Visst kan man få bli ovänner, och visst är inte alltid livet lätt, men för det så kan man växa och framför allt vara en person som folk ser upp till.
Nu ska jag sluta skriva! Och ni borde sluta läsa det här. Istället tycker jag ni ska släppa vad ni har för händer och läsa det här i stället. För det är så bra...
3 anledningar till varför Quintana of Charyn är värd att krypa upp i soffan med:
1. Förra gången nämde jag Froi som karaktär, och egentligen hade jag väl kunnat ha en punkt till varenda karaktär i boken, men den här gången får det nog helt enkelt bli Lucian och Phaedra. Dessa karaktärer är definitivt några jag gärna hade läst en egen bok om och deras kärlek visar kanske mesta av någon att kärleken kan övervinna allt. De är inte bara av olika nationalitet utan gång på gång ställs de inför svårigheter som tvingar dem isär. Det spelar ingen roll. Det är komplicerad men det är så bra.
2. The Curse. Hela serien hade egentligen kunnat heta The Curse istället för The Lumatere Chronicles. I varje bok får vi lära oss något mer om dessa hemska förbannelser. men de är genomtänkta och väl utförda och de förhöjer definitivt historien. Men även om förbannelsen är själva kärnan i berättelsen så tar den definitivt inte över berättelsen. Den är bara ett hjälpmedel till en fantastisk historia.
3. Jag måste nog nämna språket. Det går inte att undvika. Jag känner det som om varenda ord är vägt för att se om det passar in i detta pussel av ord och tecken som tillsammans skapar en väldans bra historia. Det blir jättebra.
Quintana of Charyn får givetvis 5/5 i betyg av mig, precis som hela serien i stort. Läs, läs, läs.
Böckerna i serien är Finnikin of the Rock, Froi of the Exiles och Quintana of Charyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar