Sidor

2014-12-21

Zack av Mons Kallentoft & Markus Lutteman



Otäcka saker har börjat hända i Stockholm. Någon har börjat mörda thailändska kvinnor på ett mycket bestialiskt sätt. Polisens specialenhet har fått i uppgift att reda ut morden och spåren verkar leda till prostitution och trafficing, kanske har det också med vit makt att göra. En av poliserna är Zack Herry. Samtidigt som han försöker lösa gåtorna med morden kämpar han med sitt inre, sina egna hemska demoner. Han använder sig av narkotika för att kämpa med onda drömmar och världen verkar rasa samman kring honom.

KallentoftLutteman_Zack_Omslag_3Dflat

De recensioner jag har läst om den här boken beskriver den som en ganska annorlunda svensk deckare, på ett bra sätt. Och till viss del kan jag absolut hålla med. Den går definitivt lite utanför ramarna och är mörk på ett helt nytt sätt. Zack är definitivt en antihjälpte på många sätt och vis. Tankarna för mig lite åt Gunvald Larsson hållet - och då kanske framför allt i Mikael Persbrandts gestalning av honom i filmerna. Zack skyr inte våld på något sätt, samtidigt som han känns god och du vill så gärna hjälpa honom att på något sätt hitta hem. Drogerna gör ju givetvis honom till en ganska så opålitlig karaktär, men det hjälps inte. Jag gillar honom ändå. Det finns ett djup i honom som karaktär som är både svart, vitt och en miljon olika gråskalor och hans känns riktigt. Författarna har verkligen lyckats få till en polis som jag vill läsa mera om.
Vad gäller handlingen är den kanske inte helt ny även om den är väldigt mycket mörkare. Här pratar vi ondska i människor som gör att det kryper under huden på mig. Inte på ett skräck-sätt utan snarare så jag blir riktigt illamående. Däremot är morden inte så värst komplicerade och det gör det hela mycket bättre. Man kan hela tiden ana vart åt det lutar och det gillar jag.

3 anledningar till varför Zack är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Boken är otroligt välskriven tycker jag och jag gillar att den hela tiden skriftar mellan vad som är gott och ont och att det definitivt inte finns några tydliga linjer eller regler för detta.

2. Karaktären Zack är förmodligen en av de bästa jag har läst om i svensk deckarlitteratur på väldigt, väldigt länge. Han är komplex och det gör honom trovärdig.

3. Även många av bi-karaktärerna gillar jag. Specialenheten består av en skön blandning av karaktärer som jag upplever att jag får en lagom stor inblick i, men som jag i alla fall hade tyckt varit intressant att läsa mer om i en annan bok.

Zack får 4+/5 i betyg av mig.

Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

2 kommentarer:

  1. Låter som om man kanske borde ta upp denna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycker jag att du ska göra. Jag gillade den mycket.

      Radera