Det där med Egypten

I morgon kommer det att dyka upp en recension av Den röda Pyramiden av Rick Riordan här på bloggen. Men jag tyckte att ni egentligen behöver lite mera information om mig och om varför jag dras till den typen av böcker och varför det passar mig så bra.

Jag har väldigt länge, ungefär sedan 10-års åldern haft en stor fascination av landet Egypten, eller rättare sagt det gamla Egypten på faraonernas tid. Detta har inte direkt synts här på bloggen, utan ni har mer fått se glimtar av att jag gillar grekisk mytologi och historiska romaner över lag. Men intresset började i mångt och mycket med pyramiderna.

Allra först ut var det ett datorspel som pappa köpte till mig och min syster någon gång när jag var i tio-års åldern. Som ni ser på bilden bredvid så hette det Pyramiden: Gåtan vid Nilens strand. Vad jag kommer ihåg så gick det ut på att man genom att lösa olika uppdrag skulle se till så att pyramiden blev färdigbyggd inför faraons död. Den heliga viloplatsen var viktig.
Syrran och jag spelade det avigt och rätt och jag fick en insikt i hur landet Egypten hade skapats, jag fick möta mytologiska väsen som var helt nya för mig, framför allt kommer jag ihåg Horus och Isis. Jag fick också lära mig att brygga öl, hur man slog i en kil i stenen för att klyva den, vad hieroglyfer var för någonting och framför allt ett visst brädspel som jag spelade massor men som jag tyvärr har glömt idag vad det hette. Kul var det i alla fall.

Och precis som pyramiden behöver sin grundsten så var spelet min grundsten för fortsatt intresse.

Sen kom litteraturen. Det hade gått några år sedan jag slutade spela spelet (hur många gånger kan man klara ett helt spel liksom) och av en chans snubblade jag över en bok på biblioteket (bibliotek är bäst) som jag sedan slukade. Boken heter Ramses: Ljuset son och det är första boken i en serie som är skriven av Christian Jacq. Serien handlar om Ramses II liv och hur han blir en av Egyptens absolut största faraoner, som också ser till att bygga massor av de monument som vi än idag turistar till Egypten för att se. Att jag slukade dessa böcker är en underdrift. När jag läste sista boken satt jag på ett nattåg från Gävle till Karlskrona och grät floder. Det är mig veterligen den enda gången jag gråtit offentligt i mitt vuxenliv. Men oj vad jag grät.
Som tur väl var hade Jacq skrivit fler böcker, om den Egyptiska faraodrottningen Ahotep. Även den serien älskade jag men har tyvärr glömt en del av. Egyptologen Jacq kan man lugn påstå är en författare som passar mig.

Fler böcker om Egypten har det blivit. Både skönlitterära och faktaböcker. Jag hade en period när jag pluggade till lärare som jag var helt trollbunden av ämnet. Jag fyllde anteckningsblock fulla med anteckningar om gudarna, och hieroglyferna och allmänt om hur de levde. Riktigt nörderi blev det och förmodligen spenderade jag mer tid med att söka fakta på internet om egyptisk mytologi än vad jag spenderade med att plugga. Så kan det gå.... Det logiska hade kanske istället varit om jag sadlat om och blivit egyptolog eller arkeolog. Jag tror det hade passat mig utmärkt, men så långt sträckte inte sig min fantasi just då.

Två av alla böcker jag har om ämnet. Men bra sådana.

Det är också väldigt trevlig när man har ett sådant här nörderiområde att man faktiskt kan få kolla in lite gamla artefakter och spännande sevärdheter. Min pappa har helt klart fått följa med på allt möjligt. I London såg vi på Rosettastenen, och när vi var i Berlin 2006 för att se fotbolls-VM spenderade vi en hel dag med att först leta efter Egyptiska Museet och sedan för att kolla på allt fint, som till exempel Nefertitis mask. (Vi hann med lite fotboll också.)
Längre än så har jag tyvärr aldrig kommit. Min dröm hade varit att få åka till Egypten på semester. Det finns så mycket jag vill se. Tyvärr är det väl inte världens bästa land att åka till för tillfället. Men någon gång i framtiden ska det bli av. För faktum är att det faktiskt är ett land som min make också kan tänka sig att åka till. Det händer ju inte så ofta att vi är överens.

Avslutningsvis kan jag ju berätta att egyptiska hieroglyfer har intresserat mig så mycket att jag har en intatuerad. En anhk-symbol på vaden är en konstant påminnelse om mitt intresse.

Ursäkta väldigt dålig kvalitet men här är tatueringen i alla fall.