Året är 1717 och Maija och hennes familj invandrar från Österbotten i Finland till Svartåsen i mörkaste Lappland. Precis i början av deras vistelse där råkar hennes båda döttrar hitta liket av en man. En man som också är en av nybyggarna men som absolut inte är speciellt älskad av de andra. Ingen verkar riktigt tro på Maija när hon påstår att mannen har blivit mördad, istället så tror folk på ett björnangrepp. Maija vill ha reda på sanningen och börjar nysta i det hela.
Det här låter kanske som en helt vanlig mordgåta. Sluta tro på det med en gång för det här är en historia med många sidospår, händelser, med lite mörk magi och övernaturligheter. Faktum är att berättelsen spretar hej vilt åt alla håll och jag har faktiskt lite svårt att få grepp om historien.
Det finns absolut en hel del positivt att skriva om historien. Till exempel så tycker jag absolut om karaktärerna. De har en bred variation och är kanske inte alltid så lätta att tycka om men de är absolut komplexa och trovärdiga. Sen gillar jag absolut de miljöer som beskrivs. Jag tycker om att läsa böcker om Lappland och det är intressant att få in lite kunskaper om samer vilket jag i övrigt saknar ganska så mycket (tyvärr!!!). Sen finns det vissa delar av historien som jag tycker väldigt mycket om, vissa känns fullständigt onödiga och jag tycker att jag inte riktigt får ihop allting mot slutet. Det lämnas väldigt många trådar öppna som jag gärna skulle vilja ha mer svar på. Till och med så mycket så jag funderar kring om detta enbart är första delen i en serie. Någon som vet?
Avslutningvis så är tyvärr det här inte en bok som är speciellt minnesvärd för mig. Jag kan knappt tre dagar efter att jag har läst ut den komma ihåg hur allting slutade.
3 anledningar till varför I vargavinterns land är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Trots vissa fel och brister så är det trots det ett driv i historien som gör att jag vill veta mer. Jag vill veta om det är ett mord som begåtts och så vidare....
2. Jag tycker om att läsa om minoritetsbefolkningar, så samerna i den här boken är inget undantag. Det är fascinerande att ta sig till nya kulturer och sedvänjor. Sen att kyrkan är där inne och rotar och inte accepterar gör att det väcks känslor i mig och det är något i alla fall jag vill uppnå när jag läser.
3. Nybyggarlivet är spännande att läsa om. Eller egentligen handlar det väl om att läsa om människornas levnadsförhållanden förr. Jag hade så gärna velat kunna bygga mig en tidsmaskin och få uppleva hur människor hade det förr i världen, även om det är i misär och svält. Sen är det lite extra intressant hur människorna levde av naturen. Jag gillar det.
I vargavinterns land får 3-/5 i betyg av mig.
Tack Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar