Järnprovet av Holly Black & Cassandra Clare

Callum har hela sitt liv vetat att det finns magi och trollkarlar, men han har också hela sitt liv fått höra att trollkarlar är farliga och att de bör undvikas på bästa sätt. Hans pappa har till och med försökt lära honom hur han ska undvika att komma in på trollkarlskolan Magisterium. 
Men det går inte helt lätt att undvika den där skolan. Trots att Callum gör uruselt ifrån sig på Järnprovet så verkar det som om han ska börja på skolan.

När man läser runt på nätet så dras ofta paralleller till Harry Potter och ärligt talat så var det väl lite därför jag ville läsa boken. Jag gillar magi och Harry Potter så varför inte. Och visst finns det en del likheter, som till exempel trion vänner där bland annat Callum ingår tillsammans med Aaron och Tamara. Sen är det till och med så att författarna skriver i efterordet att de har tagit inspiration av Harry Potter, bland annat.
Men skillnaderna är flera än vad likheterna är och trots att jag tänkte lite på dem i början så glömde jag ganska så snabbt bort dem.
Nu när det väl är sagt så är det dags att börja berömma boken, för beröm är något som den absolut måste få. Det är en trollbindande historia om magi, om att lära sig förstå hur magi går till, om att inte riktigt passa in för att sedan hitta sin plats och faktiskt göra det. Boken har spännande varelser, ett magisystem som är väl uttänkt och som passar mig utmärkt. Det handlar om elementen, jord, luft, eld, vatten och kaos och jag tilltalas av komplexiteten i det men samtidigt hur enkelt det egentligen är. Sen kan jag tycka att vissa bitar i magin är lite svår att få grepp om, då kanske först och främst det där med kaosmagin, vilket är väldigt ovanligt i denna världen. Men jag tror att det kommer förklaras mer om i senare böcker.
En bit som jag tyvärr kände blev lite överdriven i historien och som faktiskt inte gav någonting var pratet om mat, eller rättare sagt - matsubstitutet. I Magisterium äter man lavar och svampar som i och för sig smakar som vanlig mat. Det nämns lite för många gånger tycker jag. Men i det stora hela är det egentligen bara en liten parentes.
Sen är det där med karaktärerna. Här blir jag gång på gång överraskad. Jag tror mig ha listat ut en sak, men så ställs det på enda och jag får lära mig något helt nytt. Jag skulle absolut inte vilja påstå att det här är en bok med speciellt goda karaktärer utan det finns ett undanglidande mörker som hela tiden hotar att komma upp till ytan. Sånt gillar jag. Det ger djup och trovärdighet till berättelsen. För trots all magi och konstiga varleser (som jag älskar) vill jag ju så gärna att de ska vara konstruerade till att kännas verkliga. Då har författaren (i det här fallet författarna) lyckats.

3 anledningar till varför Järnprovet är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. För mig handlar det alltid om magi. Finns det magi med på ett eller annat sätt så är jag ganska så nöjd. När det sen är väl genomtänkt så blir det ännu bättre. Elementarmagi är nog dessutom min favorittyp av magi.

2. Det är en fin historia om att ställa upp för varandra och att vara kompisar. Det ger i alla fall mig en bra behållning av att läsa boken.

3. Någon stans lite längre in i historien dyker det upp en liten vargvalp. Behöver kanske inte nämna så mycket om den, men jag älskar vargar så varför skulle den här sötnosen vara ett undantag.

Järnprovet får 4+/5 i betyg av mig.

Tack Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.