Den här berättelsen känns betydligt mörkare än de tidigare böckerna jag har läst om Muminfamiljen. Morran har också en mycket mer central roll. Jag får lite av den obehagskänslan i kroppen som jag associerar med Mumin sen barndomen, men nu är känslan samtidigt mycket mera positiv.
Jag älskar som vanligt muminpappan och hans egocentricitet. Han drar helt enkelt upp hela sin familj med rötterna för att han vill lära känna havet och bli fyrvaktare. Hela familjen går också på tå kring honom när han utför sina experiment och funderingar om havet, alla utom Lilla My vill säga som är härligt kavat och tjurskallig. Faktum är att det nog är Lilla My jag gillar allra bäst i den här boken. Hon som är minst är egentligen den som är allra klokast, den som är mest vuxen.
Även Muminmamman och Mumintrollet själv brottas med sina egna problem på ön längst ute i havet. Mamman har hemlängtan. Hon försöker att återskapa sin trädgård där hemifrån men för det första saknas det ordentlig jord på ön, saker blir liksom inte lika enkla då. Mumin han har som vanligt massor av funderingar - han förälskar sig i sjöhästar med silverskor och han funderar kring varför Morran är så kall av sig, och sen försöker han frigöra sig själv lite. Ja helt enkelt en massa frågor.
Jag älskar helt klart även den här boken om Muminfamiljen, även om den inte når upp i samma standard som Muminpappans memorarer. Det beror nog till mångt och mycket på att boken är så pass mörk som den är. Men oavsett så älskar jag att läsa om Mumin och hans vänner och det grämer mig att jag inte har så många böcker kvar att läsa nu.
3 anledningar till varför Pappan och havet är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Jag älskar hur Tove Jansson verkligen kan förmedla en känsla med boken. Den är mörk, den berör tuffa ämnen som hemlängtan och om att växa upp. Samtidigt gör hon det på ett fantastiskt vackert och berättande sätt. Jag kan själv se ön framför mig, dess karghet som gör skärgården så vacker.
2. Att en helt påhittad karaktär, som ett Mumintroll kan bli så på riktigt. Jag hade liksom inte blivit förvånad om jag tagit båten ut här i skärgården och gott i land på en liten ö och där stött på Muminpappan som går där och filosoferar eller Muminmamman som fixar te på en veranda. Det jag menar är att karaktärerna med alla sina fel och brister känns helt levande och som helt vanliga personer som man har i närheten av sig i sin vardag.
3. Lilla My behöver ett litet hedersomnämnande här. Jag tycker fantastiskt mycket om henne helt enkelt!
Pappan och havet får 4+/5 i betyg av mig.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon eller varför inte låna den på biblioteket som jag gjorde.
Jag älskar som vanligt muminpappan och hans egocentricitet. Han drar helt enkelt upp hela sin familj med rötterna för att han vill lära känna havet och bli fyrvaktare. Hela familjen går också på tå kring honom när han utför sina experiment och funderingar om havet, alla utom Lilla My vill säga som är härligt kavat och tjurskallig. Faktum är att det nog är Lilla My jag gillar allra bäst i den här boken. Hon som är minst är egentligen den som är allra klokast, den som är mest vuxen.
Även Muminmamman och Mumintrollet själv brottas med sina egna problem på ön längst ute i havet. Mamman har hemlängtan. Hon försöker att återskapa sin trädgård där hemifrån men för det första saknas det ordentlig jord på ön, saker blir liksom inte lika enkla då. Mumin han har som vanligt massor av funderingar - han förälskar sig i sjöhästar med silverskor och han funderar kring varför Morran är så kall av sig, och sen försöker han frigöra sig själv lite. Ja helt enkelt en massa frågor.
Jag älskar helt klart även den här boken om Muminfamiljen, även om den inte når upp i samma standard som Muminpappans memorarer. Det beror nog till mångt och mycket på att boken är så pass mörk som den är. Men oavsett så älskar jag att läsa om Mumin och hans vänner och det grämer mig att jag inte har så många böcker kvar att läsa nu.
3 anledningar till varför Pappan och havet är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Jag älskar hur Tove Jansson verkligen kan förmedla en känsla med boken. Den är mörk, den berör tuffa ämnen som hemlängtan och om att växa upp. Samtidigt gör hon det på ett fantastiskt vackert och berättande sätt. Jag kan själv se ön framför mig, dess karghet som gör skärgården så vacker.
2. Att en helt påhittad karaktär, som ett Mumintroll kan bli så på riktigt. Jag hade liksom inte blivit förvånad om jag tagit båten ut här i skärgården och gott i land på en liten ö och där stött på Muminpappan som går där och filosoferar eller Muminmamman som fixar te på en veranda. Det jag menar är att karaktärerna med alla sina fel och brister känns helt levande och som helt vanliga personer som man har i närheten av sig i sin vardag.
3. Lilla My behöver ett litet hedersomnämnande här. Jag tycker fantastiskt mycket om henne helt enkelt!
Pappan och havet får 4+/5 i betyg av mig.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon eller varför inte låna den på biblioteket som jag gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar