En smakebit på søndag: Bardortsmysteriet

Så var det söndag igen och det är en alldeles speciell söndag. Inte för att någon kallad mumsmums visst vann någon stor (helt ointressant i mina ögon) tävling utan för att maken och jag firar ett år som gifta. Det är inte klokt vad det här året har gått fort. Jag hinner helt enkelt inte med.

Något annat som jag inte riktigt heller har hunnit med är att läsa den här veckan. Av den anledningen så håller jag fortfarande på med Sista riket av Brandon Sanderson. Men eftersom jag tycker det är tråkigt att upprepa mig och faktiskt också har en bok vid sängen så tänker jag idag bjuda på en smakbit ur Badortsmysteriet av Agatha Christie. Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.

Unga Nick Buckley har råkat ut för en massa nära döden upplevelser. En av dem råkar hända precis vid sidan om Poirot som med en gång tar olyckshändelserna för något helt annat, nämligen mordförsök. Dessa ser han nu som sin uppgift att reda ut, allt för att förhindra ett mord.

Smakbiten är hämtad från sida 30.

"Mademoiselle, kan ni berätta lite om de här olyckshändelserna?"

"Ja visst, men det finns inte mycket att säga. Det var bara fåniga olyckshändelser. Det hänger en tung tavla över min säng. Den föll ner en natt. Av en ren tillfällighet råkade jag höra en dörr stå och slå någon stans i huset och gick upp för att stänga den - och det gjorde jag och klarade mig. Annars hade den väl krossat skallen på mig. Det var nummer ett."

Poirot såg inte road ut.

"Fortsätt mademoiselle. Låt oss gå vidare till nummer två."