Leon av Mons Kallentoft & Markus Lutteman

En ung pojke hittas mördad uppe på en övergiven fabriksskorsten. Detta är början på en mörk historia i Stockholm undre. Zack och hans kollegor kämpar för att hitta ledtrådar som kan hjälpa dem få fast mördaren men undertiden stöter de på svartare och mörkare hemligheter. Zack själv är långt under isen och tar mycket droger för att bland annat klara av sitt arbete. Kollegan Deniz vill så gärna hjälpa men vet inte hur hon ska klara av det.

Vilken bladvändare!!! Tempot är så högt, handlingen så spännande, karaktärerna så trollbindande på både gott och på ont så att det är helt omöjligt att lägga ifrån sig boken och jag läser ut den på några timmar.
Zack är helt klart en karaktär som är något man inte riktigt är van att möta i litteraturen, i alla fall inte på de godas sida. Poliser som super har man väl läst om tidigare, men poliser som är så långt nere i drogberoendet har i alla fall aldrig jag stött på tidigare. Han är vad jag definitivt skulle vilja kalla en antihjälte. Han är mörk, mörkare, mörkast och ändå så gillar jag honom. Självklart vill jag att han ska få ordning på sitt liv, och jag finner det motbjudande att jag kan heja på en karaktär av det här slaget. Men jag gör det i alla fall.
Att barn berörs och mördas är och kommer alltid att vara något som berör mig på djupet (precis som förhoppningsvis varje normal människa). Det är jobbigt att läsa om men ändå kan jag inte sluta läsa. Jag vet inte riktigt hur jag ska utveckla den här tanken vidare, men på något sätt berörs jag lite extra i den här boken även om det kanske inte är hemska än andra böcker som berör ämnet. Kanske är det på det sätt som barnen omnämns, kanske är det så mycket annat. Men hemskt är det i alla fall.
I alla fall är det här en riktigt bra bok i en riktigt bra serie. Jag hoppas att det snart kommer en bok till.

3 anledningar till varför Leon är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Vill man ha en bok som är omöjlig att lägga undan så ska man definitivt plocka upp Leon. Sen hade jag tyckt det varit väldigt trevlig om någon hade fått för sig att göra en film, både av denna och första boken.

2. Karaktärerna är udda, det är långt i från enbart Zack som är en udda fågel. Egentligen är varenda karaktär på specialenheten annorlunda på sitt sätt, möjligtvis med undantag av Niklas. Detta gör historien på något sätt mera trovärdig. Jag får känslan av att denna lilla enhet av poliser mycket väl hade kunnat finnas på riktigt.

3. Alltså, den där Zack. När två karlar lyckas få honom att låta väldigt attraktiv (utseendemässigt) så måste han ju helt enkelt vara något att titta på.

Leon får 4,5/5 i betyg av mig.

Första boken i serien heter Zack.

Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.