En smakebit på søndag: Älskaren från huvudkontoret

Enligt sann söndagsanda så har det u blivit dags att presentera för er en liten smakbit ur någon av de böcker jag läser. Turen har kommit till Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe. Jag har precis börjat läsa den så jag kan inte uttala mig så mycket om den än.

Smakbiten är precis från början:

Jag står i snön framför mammas gravsten när samtalet kommer. Det är en enkel gravsten, knappt knähög, i grovt huggen granit. Vi har resonerat en stund, morsan och jag, om svårigheten med att vara polis i en stad där ingen längre bryr sig om någon annan än sig själv. Och kanske än viktigare: svårigheten med att vara människa i en sådan stad, i en sådan tid.
 Jag stampar blötsnön av gymnastikskorna och vänder mig bort från gravstenen. Det känns inte rätt att tala i mobilen vid graven. Framför mig breder Skogskyrkogårdens böljande landskap ut sig. Stråk av dimma hovrar i diset mellan tallkronorna och under dem skjuter de mörka trädstammarna upp ur snön som utropstecken, pekande på livets förgänglighet. Det droppar från trädkronorna, från gravstenarna. Överallt rinner smältvatten. Det letar sig in i mina tunna skor också, samlas runt tårna som en blöt påminnelse om att köpa de där kängorna som jag inte unnat mig. Någonstans på avstånd skymtar jag mörka gestalter som avlägsnar sig in i tallskogen. Kanske ska de ställa ut ljuslyktor, eller lägga ut granris.
 Det är snart jul.

Fler smakbitar kan hittas hos Mari på Flukten fra virkeligheten.