Audrey lider av social fobi. Efter en incident på skolan har hon drabbats av depression, ångest attacker och kan inte längre se någon människa i ögonen. Därför går hon alltid med solglasögon på sig, till och med i hemmet. Till och med är väl att ta i för hon går faktiskt inte utanför hemmet förrutom när hon ska träffa sin psykolog.
När man tänker Sophie Kinsella så tänker i alla fall jag pinsamheter och tokigheter, skratt och unga kvinnor som har hamnat i någon form av livskris. Det här är ganska så långt därifrån även om den visst gnistrar till ibland och jag skrattar högt vid ett par tillfällen. Sen kan man ju abolut säga att det är någon form av livskris även om det är ligger lite mer bakom i den här boken. Att skriva om ungdomar med psykisk ohälsa kan verkligen inte vara lätt, men jag tycker det är så fantastiskt bra att sådana här böcker skrivs. Alla människor behöver känna att det kan finnas någon mer som känner som jag och hos ungdomar som försöker hitta sig själva tror jag att det är ännu viktigare.
Tyvärr kan jag väl känna att väldigt mycket fokus ligger på själva det här med att bli frisk. Nu ska ni inte missförstå mig men helt plötsligt när en kille kommer in i Audreys liv så blir allting enklare. Jag har absolut ingenting emot Linus, men han känns lite för bra för att vara sann liksom och helt plötsligt klarar Audrey så väldans mycket mer än vad hon gjorde innan.
Det jag har allra störst behållning av i den här boken är dock mamman och storebror Franks krig. Krig är kanske lite drastiskt men mamma ha har fått för sig att Frank är spelberoende. Detta går ut över allting annat och det blir lite sådär hysteriskt som jag brukar gilla när det kommer till Sophie Kinsella.
Över lag tycker jag att det är en riktigt bra bok, som har både sina positiva och negativa sidor. Men jag tycker absolut att den är väldigt läsvärd så vill du läsa om ungdomars psykiska ohälsa på ett relativt lättsmält sätt så tycker jag absolut att du ska plocka upp boken. Och annars med för den är underhållande. Sophie Kinsella kan det där med att få mig att skratta högt.
3 anledningar till varför Var är Audrey? är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. För att den vågar ta upp ett jobbigt ämne. Boken vågar vara på ungdomars sida och den känns realistisk på sina ställen. Framför allt tycker jag att karaktärerna som befinner sig på sidlinjen är väldigt, väldigt bra.
2. För att den får mig att skratta högt. Mammor som trillar genom lekstugetak tycker jag om.
3. För att boken inte följer strukturer. Med det menar jag både bokens layout men kanske framför allt hur boken går framåt. Vi börjar inte från början i boken, utan vi börjar någon stans mitt i för att långsamt ta oss fram och tillbaka. Det är dock aldrig rörigt.
Boken får 4/5 i betyg av mig.
Tack B Wahlstöms för recensionsexemplaret och för att jag fick vara med i stafetten.
Nästa skribent ut i stafetten är Bokfreak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar