Hylas och Piras jakt på dolken som kan förgöra Kråkorna fortsätter. Den här gången har de tvingats resa till Egypten för att följa efter Piras gamla slav Userref som har flytt till sitt hemland. Men Egypten är något helt annat än vad de är vana vid, konstiga djur, öken och en väldig flod. Och farorna är många. Framför allt är det viktigt att de inte blir upptäckta.
Jag fortsätter att gilla den här serien väldigt mycket. Det är en väldigt underhållande och bra blandning mellan ett spännande äventyr, stark vänskap och kärlek och givetvis lite mytologi vilket alltid gör det extra bra i mon bok. Jag tycker att man tydligt kan se hur Pira och Hylas växer som karaktärer. I början var de ganska så oskyldigt allt ihop men hela tiden blir det större och djupare och kanske inte viktigare, men det får definitivt en större tyngd. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det men bra blir det i alla fall.
En sak som jag tycker är väldigt med den här boken (och de tidigare) är att man ibland får läsa från djurens perspektiv. Den lilla lejonungen som Hylas möter i första boken (eller är det andra) har nu varit hans kompanjon länge och även hon har växt. Falken har en helt annan röst än den vi möter hos lejonungen. Hon är med självständig och högdragen och överlägsen och jag tycker så mycket om henne också.
Nu känns det att serien börjar närma sig sitt slut. Jag tror bara det är en bok kvar - men här kan jag ha fel. Det märks på hur Paver sakta men säkert väver ihop trådarna och det känns som om en upplösning är nära. Jag längtar efter att få se hur det ska sluta.
Jag konstaterar också att snart måste jag nog ta tag i och läsa hennes andra serie Vargbröder. Jag har nog de flesta böckerna stående här hemma i hyllan så det borde vara hög tid.
3 anledningar till varför Gravens fånge är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Jag har tidigare skrivit att egyptisk historia och mytologi intresserar mig mycket och den här boken är perfekt i det sammanhanget. Det är definitivt ett tidigt Egypten, men ändå ett Egypten som är fullt av makt. Jag tycker om hur landet beskrivs och framför allt hur det ser ut ur Hylas och Piras ögon som aldrig tidigare har sett något liknande.
2. Djuren i boken. Visst det är falken och lejonet, men det är många mer djur som är av stor betydelse för berättelsen. Det är djur som absolut inte fanns i forntidens Grekland som är vad barnen känner till.
3. Att författaren inte är rädd för att faktiskt skriva om blod och död. Barn behöver få till sig den verkligheten också.
Bronsdolken: Gravens fånge får 3,5/5 i betyg av mig.
Tack Semic för recensionsexemplaret.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar