Sidor

2015-10-28

Jag och Earl och tjejen som dör av Jesse Andrews



Greg är en ganska så udda kille. Han gör allt för att överleva high school och det gör han genom att inte tillhöra någon gruppering och att inte ha några direkta vänner i skolan utan mer eller mindre vara bekant med alla. Den han har är istället Earl. Earl och han gör filmer tillsammans. Det är deras hobby, men ingen - absolut ingen - får se dem.
Sen råkar det vara så att Gregs mamma har bestämt att Earl också måste vara vän med Rachel. Det är nämligen så att Rachel har leukemi och då kan det ju passa bra att Greg muntrar upp henne lite.

Jag och Earl och tjejen som dör (Häftad med flikar)

Ja, vad ska man säga om den här boken. Det är nämligen en väldigt speciell bok skulle jag vilja säga. Och förväntar man sig att man ska få läsa en snyftare när man plockar upp den så har man definitivt fel bok. Visst finns det lite lätt sorgliga stunder men mest finns det humor. Greg ska föreställa en ganska så rolig karaktär. Tyvärr är det kanske inte så roligt att jag skrattar högt, men det finns definitiv stunder.
För mig ligger behållningen i den här boken framför allt i den väldigt udda vänskap som lyser fram mellan sidorna. Det är bokens styrka tycker jag. Inte för att den tar tre ganska udda karaktärer och trycker ihop dem och tror att det ska bli jättebra, utan för att det egentligen handlar om något som växer fram på lite annorlunda sätt.

3 anledningar till varför Jag och Earl och tjejen som dör är värd att krypa upp i soffan med:

1. Filmerna! Alltså det där temat som framgår i filmen om urusla filmer som två killar gillar och förvandlar till ännu mera dålig film. Det är roligt! Sen att boken periodvis är skriven som i filmscript (eller vad det heter) gör nästan det hela ännu roligare.

2. Berättarrösten i boken är något annorlunda mot vad jag brukar läsa. Det är Greg som berättar historien eller rättare sagt - han skriver boken och berättar händelsen om sitt liv i samma veva. Jag gillar det väldigt mycket.

3. Jag gillar det där faktumet att det faktiskt inte är en snyftare. Det är en bok om cancer men det är en rolig bok. Att klara av att skriva något sådant är skickligt gjort med tanke på vilket dystert ämne det är från början.

Jag och Earl och tjejen som dör får 4/5 i betyg av mig.

Tack B Wahlström för boken och för att jag fick vara med i stafetten.

Jag tog över stafettpinnen från Boktokig och hennes inlägg tycker jag ni ska ta och läsa. I morgon kan ni läsa vidare om boken hos Old adult reads young adult.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar