Tisdagsutmaningen: magi, mystik och metafysik

Idag ställs det en väldigt intressant frågeställning i Kulturkollos tisdagsutmaning. Var går egentligen min gräns när det gäller magi, mystisk och metafysik i populärkulturen?

Som bekant så är jag ju en stor dyrkare av magi och övernaturliga fenomen och varelser men det finns vissa grundregler för att jag ska gilla det så klart - jag köper absolut inte allt. All form av magi är nästan tillåten, men däremot vill jag gärna att den ska vara väl uttänkt och på något sätt vill jag veta hur den fungerar, av vilken anledning och med vilka medel klarar människor av att utforska magin. Magiska varelser är också mer än välkomna i min bok. Gärna drakar och alver och jag kan till och med köpa vampyrer och varulvar om de inte är där för att skrämma mig. För böcker som på något sätt vill skrämmas funkar inte för mig och därför går spökhistorier också bort. Av någon anledning intresserar mig inte spöken inte det minsta - i alla fall inte sådana som går igen för att skrämmas enbart. Men ingenting är skrivet i sten - är det snyggt gjort så kan det ju ändå fungera ibland.
Däremot har jag väldigt svårt för magi och liknande som bygger på vetenskap i form av teknik. Tekniken i dagens samhälle är väl nästan som en form av magi - eller i alla fall skulle ju våra förfäder tycka det. Men det där med futuristiska element fungerar inte heller för mig. Lika dant så är jag väldigt tacksam och jag slipper inblandning av utomjordingar. Det är i sig också ganska så konstigt med tanke på att en värld gärna få ha flera dimensioner.

Som ni förstår så är det trots allt inte helt enkelt att reda ut det här med vilka typer av magi och mystik som fungerar för mig. Men en regel är i alla fall att fantasy brukar fungera men inte sci-fi eller skräck. Men gråzonerna är många och många gånger beror det på hur jag tipsas helt enkelt.