Om att läsa utan förväntningar

Jag fick under förra månaden hem de fyra nya klassikerutgåvorna av Albert Bonnier. Jag hade sett dessa och var vansinnigt sugen på att läsa Northanger Abbey av Asuten och Resan ut av Woolf. Men av någon anledning blev det så att jag plockade upp En förlorad värld av Evelyn Waugh först. Jag kan inte säga varför, för det var en bok som jag knappt hade hört talas om och som jag absolut inte visste någonting om.
Men ibland är det bra, det där att börja läsa något utan någon som helst förväntning. För det tog inte många sidor innan jag fastnade i handlingen. Jag tycker att boken är väldigt bra, väldigt fin (en beskrivnin som jag egentligen avskyr) och samtidigt väldigt mörk. Jag har svårt att lägga boken ifrån mig. Visst är den lite högtravande på sina ställen, med lite väl invecklade beskrivningar. Men det är en klassiker och det hör liksom till.