Sidor

2016-03-17

Bokbloggsfrågan v 11

Veckans bokbloggsfragaNu har jag kommit in efter en helt underbar dag ute i det vackra vädret. Så underbart skönt det är att ha ett jobb där man får vistas ute i friska luften. Inte fullt lika roligt en gråkall novemberdag kanske men det tänker vi inte på nu.
Men som sagt, nu har jag kommit in en liten runda och passar på att svara på veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen vilket faktiskt rör det jag skrev i inledningen lite.

Den här veckan är jag intresserad av dig som person bakom bokbloggen. Vad jobbar du med eller pluggar till? Är böcker, läsande och skrivande en del av din jobbvardag också, eller är det bara ett fritidsintresse? Trivs du med ditt jobb eller drömmer du om att jobba med något helt annat, i så fall vad? 

Många av er som läser här med lite kontinuitet vet kanske att jag jobbar som förskollärare och för tillfället jobbar jag med en rolig, men helvild 5-årsgrupp. Jag har precis gått tillbaka till den här arbetsplatsen efter att ha varit och gästspelat på en skola under ett år. Däremot kan jag villigt erkänna att trots att jag är hela 30 plus så känner jag kanske inte riktigt att jag har bestämt mig för vad jag vill bli när jag blir stor. Därför har jag precis nu i dagarna ansökt om att läsa vidare och lotten föll på specialpedagogik. Är dock inte helt säker på att det är yrkesvalet för mig, men det känns som en ganska naturlig fortsättning på förskollärarbanan.
Annars hade jag gärna jobbat med historia och religion på något sätt, kanske som lärare gör de högre åldrarna eller varför inte som arkeolog eller något sådant spännande. Valen är många, möjligheterna kanske inte fullt lika många då man sitter med huslån och annat småkrafs.
Böcker i vardagen då. För mig är böcker och läsning först och främst en fritidssysselsättning. Visst stöter jag på dem frekvent i mitt yrke också och jag älskar att läsa högt. Men först och främst är det fritid. Däremot kanske jag hade velat göra något mer av det. Skriva hade jag ju definitivt velat kunna, men jag ger aldrig mig själv rätt motivation för att verkligen åstadkomma något. Så det blir nog inte så mycket av med det.

Nu hoppas jag ni har fått möjlighet att lära känna Anna lite bättre. Det finns ju egentligen hur mycket som helst som är jag men jag tror ändå att det här blir ganska så lagom.

12 kommentarer:

  1. Ja men så trevligt och va roligt att du vidareutbildar dig. Du är ung än så du hinner nog med fler än ett yrke.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det hoppas jag verkligen. Kan verkligen inte se mig själv vara kvar som förskollärare vid 65 års ålder. Tror inte att jag kommer att ha den energin då som jag vill ge barnen. Så vidareutvecklas tror jag att man måste göra.

      Radera
  2. Min syster läser till förskolelärare så det låter som ett roligt yrke :) Det är inte lätt att bestämma sig, om det känns bra nu så är det bra och inget säger att det framöver är något annat :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett fantastiskt yrke på många sätt och vis. Tyvärr ganska så tungt också så därför känner jag personligen att jag vill utveckla mig.

      Radera
  3. Jag läser till fsk-lärare och har själv funderingar på att fortsätta inom specialpedagogiken. Eller forska. Eller bara jobba ett tag och se. Det är svårt att bestämma sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det svårt att bestämma sig. Jag älskar mitt yrke, men jag är kanske inte fullt så frälst vid min arbetsplats då det är ganska så tungt där på många sätt just nu. Tur att barnen ger en så fantastiskt mycket.

      Radera
  4. Min dotter arbetar som förskollärare så jag vet ju att det är ett trevligt men även slitigt jobb, så jag kan förstå om du funderar på att kanske läsa vidare för att inte fastna där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det. Och sen tror jag människan och i synnerhet jag mår bra av att utvecklas.

      Radera
  5. Vidareutbildning är aldrig fel...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag tror att det är väldigt viktigt.

      Radera
  6. Jag har sådan enorm respekt för förskolelärare, jag umgås med förskolegrupper korta stunder någon gång i veckan och är helt slut efteråt! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kan jag förstå...barn är intensiva minst sagt. Men så ger de väldigt mycket i förlängningen.

      Radera