Innan jag hoppar i säng passar jag på att delta i Lyrans tematrio också. Intressant ämne den här veckan tycker jag...Berätta om tre böcker som ni inte läste klart, vad fick er att besluta att avsluta?
1. Anna Karenina av Lev Tolstoy. Jag ville så gärna älska den här boken och fortsatte därför att läsa och läsa och läsa. Men varje sida kändes som hundra och det fanns absolut ingenting som höll kvar mitt intresse. Så jag valde att lägga ner den. Det "roliga" i kråksången var att jag läste typ 700 sidor av 900 så egentligen kan man ju tycka att jag borde hållit i enda till slutet men icke...
2. Hypnotisören av Lars Kepler. Också en bok som jag gick in i med liv och lust men den fångade mig aldrig riktig. Sen var det den lilla detaljen med det blödarsjuka barnet som inte alls gick att läsa för mig vid det tillfället. Vi hade nämligen ett barn på förskolan med precis samma sjukdom just då. Litteraturen får inte komma för nära min verklighet.
3. Sankta Psyko av Johan Theorin. Det där med att litteraturen inte får komma för nära verkligheten stämmer verkligen in i den här. Den lät så spännande när jag läste att denna skulle komma och blev så glad när jag köpte hem den (det var på den tiden jag inte köpte så värst mycket inbundna böcker, eller böcker över huvudtaget för den delen) för här unnade jag mig verkligen. Jag han kanske 100 sidor in i boken och sen tog det tvärstopp. Anledningarna: 1) Jag jobbar själv på en förskola där det tidigare har varit ett metalsjukhus. Inte riktigt samma som i boken, men väldigt nära inpå. 2) Ett barn försvinner från förskolepersonalen och det beskrivs på exakt det där sättet som är min absolut värsta professionella mardröm. Det gick helt enkelt inte att läsa boken.
Jag har faktiskt läst alla tre böckerna, men tyckte bara att Anna Karenina var bra av dem, även om jag kan tycka att den bitvis var långrandig och skulle må bra av att kortas ner.
SvaraRaderaDå var jag inte helt fel ute då som la ner de två sistnämnda.
RaderaJag har aldrig läst Anna Karenina, men man kan ju utifrån din beskrivning undra om Tolstoy hade kunnat övertyga något förlag att ge ut den idag...
SvaraRaderaDet är jag tveksam till. Idag vill ju i alla fall de flesta människor ha begripliga böcker.
RaderaAnna Karenina är en av mina favoriter och jag planerar för en omläsning snart. Hypnotisören var OK för mig, jag hade istället svärt med Paganinikontraktet. Sankta Psyko gillade jag inte alls men plågade mig igenom den.
SvaraRaderaJag klarade inte av Anna Karenina för fem öre. Förstår inte vad som kan göra den bra men förmodligen är det ju mig det är fel på i sammanhanget. Men, men... allt kan inte passa alla.
Raderaenough is enough! har en fått nog så har en. tror att jag lagt ifrån mig någon Kepler också. skulle nog förr läsa om Krig och fred än Anna Karenina
SvaraRaderaDet finns så mycket bra att läsa så varför ska man plåga sig igenom sådan som inte är det.
RaderaJag älskar de ryska klassikerna och tyckte mycket om Anna Karenina men jag kan förstå att den känns seg om en inte uppskattar den lite udda ryska stilen!
SvaraRaderaDet ryska var nog verkligen inte min stil.
RaderaIntressanta reflektioner du gör. Anna Karenina har jag också börjat på, men avslutat i förtid. Om jag minns rätt så berodde det nog mest på alla olika personer som jag inte kunde hålla åtskilda... Helt hopplöst, tänker inte göra om försöket.
SvaraRaderaBåde Kepler som Theorins böcker brukar jag gilla, trots det har jag inte läst någon av de två du nämner.
Det var verkligen många personer och samma person hade många namn så det blev verkligen rörigt att hålla reda på allt i Anna Karenina.
RaderaVad gäller de andra två så har jag helt klart gillat allt annat jag läst av Theorin, medans Kepler faktiskt inte har fått någon mer chans.
Jag har läst Hypnotisören, men jag vet inte riktigt varför... haha. Tycker egentligen inte att Kepler är särskilt bra alls, och slutet på Hypnotisören är så urflippat att det är skrattretande. Så du har egentligen inte gått miste om något.
SvaraRaderaAnna Karenina har jag tänkt ge mig på... någon gång.
Vad skönt att höra att jag inte missade något när jag gav upp Hypnotisören. Ärligt talat så har jag aldrig ångrat det.
RaderaDe två första böckerna finns på min tbr. Sankta psyko läste jag och gillade mycket. Men jag kan absolut förstå varför du inte klarade att läsa boken.
SvaraRaderaSankta Psyko blev helt klart lite för verklig för mig och därför är jag nöjd med att jag gav upp boken. Har inte ångrat mitt beslut.
RaderaSankta Psyko tyckte jag bra om, men förstår självklart ditt dilemma! Anna Karenina... både vill och vill inte läsa den, att man vill ge upp efter 700 sidor bådar inte gott. ;)
SvaraRaderaDet är ju helt ärligt ett under att jag inte gav upp tidigare än förrän efter 700 sidor, men jag ville så väldigt gärna gilla den och hade så höga förhoppningar. Idag kan jag inte påstå att jag kommer ihåg sådär värst mycket av det jag läste heller.
RaderaJag förstår vad du menar, böcker får inte komma förnära ens verklighet, därför har jag så svårt att läsa om barn som försvinner för det är min fasa som förälder.
SvaraRaderaJag klarar ofta av att läsa om barn som försvinner (inte förälder själv än) men just när ens professionalitet blir "utsatt" som i den boken då blev det helt klart för jobbigt.
RaderaKänner verkligen igen mig i det där att litteraturen inte får komma för nära ens egen verklighet. I alla fall inte den skönlitterära, faktaböcker som beskriver saker jag har i min närhet går däremot bra.
SvaraRaderaJa, faktaböcker är verkligen något helt annat. Men skönlitteraturen håller jag gärna lite på distans.
Radera