Empati

Ett av de vackraste ord jag vet är ordet empati. Enligt SAOL så är beskrivningen för ordet:

Förmåga till inlevelse i andra människors känslor.

Jag skulle vilja lägga till att det också handlar om förmåga till inlevelse i andra människor situation.

Jag jobbar som förskollärare och just empati är en av de allra viktigaste målen inom mitt yrke. Jag ska lära barnen att bli individer med förståelse för alla människors lika värde. Ur vår läroplans allra första stycke hämtar jag de här orden:

En viktig uppgift för förskolan är att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

Och i andra stycket (fortfarande befinner vi oss på första sidan):

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen.

Detta är regler och lagar som regeringen har varit med och tagit fram. Det är den grund vi bygger vårt samhälle på. För det är inte bara i förskolans läroplan de här orden finns med. Vi kan titta i skollagen, barnkonventionen och förr även i lagboken.
Därför blir jag idag så trött. Jag blir så ledsen enda längst inne i min själ. Det finns egentligen inte ord att använda för att uttrycka vad jag känner. För tydligen har samhället sjunkit så lågt, och vår rädsla är så stor så vi helt glömmer bort vad som faktiskt är viktigt här i livet. Vi glömmer bort medkänsla. Vi glömmer bort empati. Vi glömmer bort varandra och att vi faktiskt allihopa är människor. Vi kan inte längre sätta oss in i andra människors situation. Vi har på något sätt inte blivit mer än en liten lort som Astrid Lindgren så vackert skriver i Bröderna Lejonhjärta.

Så, ska jag nu sluta upp att utföra mitt uppdrag. Nej, det tänker jag givetvis inte göra. För kanske, kanske, kanske kan jag lära nästa generation vad som faktiskt är viktigt. Och för barnen tänker jag inte sluta kämpa.