Idag ska jag snart börja packa ihop mig för att åka en natt till sommarstugan. Där hoppas jag på lästid, blåbärsplockning och lugn och ro. Får se hur det går med allt men skönt ska det bli i alla fall.Först har jag bara en drös inlägg att skriva och förbereda så det är bara att sätta full fart. Först ut blir dagens jerka.
Har du halvt om halvt längtat ihjäl dig efter en bok som till syvende och sist inte alls höll måttet? Vilken i så fall? Eller omvänt, finns det en bok som du var tveksam till men som senare skulle visa sig överträffa alla dina förväntningar?
Visst har jag blivit besviken på böcker. Dock ingen som jag kan säga på rak arm. Det skulle väl vara Sankta Psyko av Johan Theorin som jag inte ens klarade av att läsa till slut. Men det känns ändå inte riktigt som om den gills. Jag skulle också kunna nämna Den förlorade symbolen av Dan Brown. Efter att ha älskat Änglar och demoner samt Da Vinic koden så var förväntningarna höga. Det blev dock platt fall för boken. Han återhämtade sig dock lite i Inferno. Ett sista exempel är The Casual Vacancy av J.K Rowling. Den är helt enkelt bara så totalt långt ifrån Harry Potter som man kan komma och besvikelsen var enorm.
Tvärt om då. Jo då, det finns böcker i den kategorin också. Mitt absolut bästa exempel är En man som heter Ove av Fredrik Backman. Jag fick frågan om jag ville läsa för att sedan diskutera boken med författaren och andra som läst den (tror det var via boktipset) och kände mig ytterst tveksam till om det verkligen var en bok för mig. Det fanns ingenting direkt som lockade, varken titel, omslag eller handlingen. Tur då att man får ångra sig och nu är det helt klart en av mina absolut favoritböcker.
"Ove" är Backmans bästa. Har läst samtliga hittills men nu tror jag det räcker.
SvaraRaderaJag tycker nog lite bättre om "Mormor" och för mig räcker det inte på långa vägar. Ser mycket fram emot hans nya som kommer i höst.
Radera"Ove" är Backmans bästa. Har läst samtliga hittills men nu tror jag det räcker.
SvaraRaderaJag tyckte också att Dan Browns serie föll lite i Den förlorade symbolen. Tur att Inferno var bättre. Ser fram emot filmen till hösten. Ja, En man som heter Ove var verkligen en toppenbok. Det trodde nog inte jag heller innan jag läste den.
SvaraRaderaJag ser också fram emot filmatiseringen i höst även om jag kanske inte direkt har gillat de tidigare filmatiseringarna av böckerna. Men den här boken kan jag å andra sidan inte lika bra så då kanske jag inte stör mig så mycket på detaljer.
Raderajag var mycket tveksam till Ove, men jag blev riktigt förtjust i den deprimerade mannen till slut.
SvaraRaderaSom jag då ungefär. Ibland kan verkligen förpackningen vara missledande och det är tur att man kan ångra sig.
RaderaOve var helt klart en man som växte genom boksidorna.
SvaraRaderaJust det, En man som heter Ove var jag högst ovillig att läsa, men gjorde det ändå :)
SvaraRaderaDen är så fantastiskt bra och jag är så glad att jag läste den trots min motvilja.
RaderaOve ja, vilken bok!
SvaraRaderaVisst är det.
RaderaJag kom inte längre än halvvägs genom The Casual Vacancy, men jag kanske ger den ett nytt försök. Tyckte att det var rätt roligt att hon skrev något så helt annorlunda ändå.
SvaraRaderaJag tyckte också på sätt och vis att det var bra att hon skrev något helt nytt men just The Casual Vacancy var helt enkelt inte min typ av bok även om jag tillslut tog mig igenom den. Däremot tycker jag hon gjorde ett genidrag sen när hon började skriva deckare under pseudonym. Fast de böckerna tycker jag å andra sidan väldigt mycket om.
Radera