Harry Potter and the Cursed Child av J.K Rowling & Jack Thorne

19 år har passerat när vi får vår första glimt in i trollkarlsvärlden igen. Vi befinner oss på Kings Cross Station, på plattform 9 3/4 och väntar på att Hogwartsexpressen ska åka iväg till skolan. Albus ska för första gången åka dit. Han är rädd för att inte passa in, att inte bli en Gryffindor och att få leva i skuggan av sin väldigt berömda pappa Harry.
Väl på tåget möter han genast en pojke att bli vän med. Det är Scorpius Malfoy och dessa båda pojkar bli genast de bästa vänner. Men de har inte det helt lätt i skolan. Båda har tyngden på sina axlar av fäder, fäder som var ärkefiender, eller i Scorpius fall, kanske till och med en far som var Voldemort. Rykterna går i alla fall.

Jag tror att bästa sättet att ta sig an den här boken är att börja läsa den utan att veta för mycket om den till en början, och framför allt utan att ha några höga förväntningar på den. Det handlar om Harry Potter och Hogwarts och magi, men den är inte alls som det sju orginalböckerna. För det första så är det ett manuskript. det är skrivet utan att på något sätt berättar tankar, funderingar och känslor. Allt dessa visas genom dialoger i stället. Därför kommer du inte in på djupet i berättelsen alls på samma sätt. Det går liksom mycket fortare. Du lär inte heller känna karaktärerna på fullt samma sätt som du gör i böckerna och du ska ha ganska så klart för dig att karaktärerna inte alls är så som man minns dem. De är vuxna nu. De har levt i ca 20 år efter slaget mot Voldemort och de har hunnit förändras sig ganska så mycket på dessa året.
Men, och det är ett himla stort men. Boken /manuset är ändå väldigt bra i mina ögon. Jag älskar relationen mellan Albus och Scorpius. Scorpius är nog nästan min favoritkaraktär i hela berättelsen. Jag älskar det äventyr pojkarna ger sig ut på. Och framför allt annat så älskar jag den där underbara känslan jag får medans jag läser, ni vet den där Hoqwartskänslan som betyder trygghet och värme. Den finns där ändå mellan sidorna. Vänskapsrelationer, osäkerheten hos karaktärerna de är också där precis som i böckerna och jag älskar det. Jag älskar också att jag får möta gamla karaktärer som borde vara döda, jag älskar att Harry fortfarande är lika tjurig och missförstådd. Jag älskar boken rätt igenom skulle jag nog vilja säga. Nu är helt klart min högsta önskan här i livet (inte riktigt sant, men inte långt ifrån) att jag snart skulle kunna få åka till London och se pjäsen i sin helhet för jag tror att den hade varit väldigt bra.

3 anledningar till varför Harry Potter and the Cursed Child är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Vänskapsrelationen mellan Albus och Scorpius. Jag gillar väldigt mycket att de har tagit sönerna till ärkefienderna och gjort dem till bästa vänner. Den här boken visar också väldigt tydligt att det elevhem du blir placerad i inte nödvändigtvis måste ge dig de karaktärsdrag som alla tror. Boken vänder och vrider på de värderingar vi trodde att vi hade.

2. Jag gillar själva handlingen väldigt mycket eller det äventyr som pojkarna ger sig ut på kanske man ska säga. Tänker inte skriva för mycket om det här för då finns risk att spoila och jag tycker verkligen att man bäst läser boken utan att i förväg veta för mycket.

3. Känslan av hela berättelsen...

Harry Potter and the Cursed Child får 5/5 i betyg av mig.

Boken finns (kanske) att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.