Lydia har aldrig haft någon bra relation till sin pappa och har många gånger undrat varför han inte verkat vela knyta an till henne. Dean har aldrig träffat sin pappa utan han var bara en lite semesterfling för hennes mamma. Robyn har en väldigt bra relation till sina föräldrar men har under hela sitt liv vetat att hennes pappa inte är hennes biologiska pappa utan hon har kommit till genom en spermadonation. De tre människorna växer upp under väldigt skilda förhållanden och är också väldigt olika till sättet. En sak har de dock gemensamt och det är att alla kommer de från samma donator.
Jaha, vad ska man säga om den här boken då. Jag tycker absolut att den är bra och jag gillar Jewell sätt att levandegöra människor. Handlingen i sig är också bra även om jag kanske tycker att den är lite väl tillrättalagd på sina ställen och i slutet blir det bara lite väl sötsliskigt och overkligt för mig. Jag tycket mycket om att karaktärerna är så pass olika varandra, framför allt de förhållanden och familjekonstellationer de lever i och det är absolut bokens styrka. Sen har boken också ett himla flyt i berättelsen. Men tyvärr blir det inte mycket mer än så. Jag grips inte av handlingen, jag bryr mig ärligt talat inte riktigt om vad som kommer att hända under största delen av tiden. Så man kan väl sammanfatta med att det är ett helt okej tidsfördriv och helt okej läsning, men absolut inte den bästa berättelsen jag läst av författaren. Inte heller en bok som jag kommer att gå fundera över utan tyvärr kommer jag nog ganska så snart glömma bort den. Trots detta ger jag inte upp om författaren. Har ytterligare två olästa böcker här hemma av henne och de lär definitivt läsas någon gång i framtiden.
3 anledningar till varför Syskonmakaren är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Den tar upp ämnet syskonkärlek och gemenskap på ett litet annolunda sätt. Sen tycker jag kanske inte riktigt att den lyckas beskriva det på ett helt trovärdigt sätt, men det är ändå spännande att läsa om donationer och barnlöshet på ett lite annorlunda sätt.
2. Karaktärerna är mångsidiga och ur ett brett spektrum. Den jag gillar mest och som känns mest trovärdig är helt klart Dean. Jag hade egentligen kunnat läsa en bok enbart om honom och om hans kamp i livet.
3. Det är lättsamt trots ett kanske jobbigt ämne. Och med det menar jag att det är sockersött rätt igenom. Lite för sött för min del men gillar man sådant så passar den här boken utmärkt.
Syskonmakaren får 3/5 i betyg av mig
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar